Anders Carlsson: Tillbaka till institutionen

Inom området scenisk gestaltning med fokus på den konstnärliga disciplinen skådespeleri, undersöker detta konstnärliga forskningsprojekt konstnärliga taktiker från den relativa och komprometterade autonomin hos ett immanent institutionellt tillstånd, med uppmärksamhet på dess performativa, relationella och förkroppsligade dimensioner. Om konstens position till institutionen är inbäddad, medskyldig och ömsesidigt beroende, med vilken taktik kan konsten fortfarande utöva kritisk eller motståndskraftig verkan på det strukturella villkoret i termer av instituerande praktiker? En sådan fråga artikuleras efter att 1900-talens modernistiska och postmodernistiska praktiker som förknippas med anti-institutionella och avantgardistiska taktiker har uttömts, approprierats och kommodifierats.

Med utgångspunkt i skådespelarkonsten och dess specifika performativa kapacitet till institutionskritik, undersöker detta konstnärliga forskningsprojekt vad en återgång till institutionen, och ett insisterande på den institutionella förmågan att hysa olika perspektiv och erfarenheter, kan bidra med i termer av konstnärlig utveckling och demokratisering. Forskningen undersöker platsspecificitet i termer av relationella, förkroppsligade och performativa aspekter av ett givet institutionellt tillstånd och ser den specifika expertisen hos expanded acting som en expertis för att lekfullt undersöka asymmetriska institutionella förhållanden där olika erfarenheter, maktpositioner och intressen bildar både utmaningar och möjligheter.

Genom ett prövande av en parasitisk konstnärlig taktik, utforskas konstens ömsesidiga beroende av institutioner som en transformativ institutionell praktik. Med inspiration från den belgiska politiska teoretikern Chantal Mouffe är syftet med projektet att undersöka hur parasitära relationer vid sidan av en etisk horisont av gästfrihet kan bidra till en visionär affirmation av det institutionella som en agonistisk mångfald.