Acting Otherwise

Acting Otherwise är ett konstnärligt forskningsprojekt som undersöker skådespelarkonsten som en praktik av situationsbunden etisk omdömesförmåga under institutionella villkor. Projektet följer en förskjutning inom samtida skådespelarkonst: en rörelse från technē, behärskningen av teknik, mot phronesis, den förkroppsligade förmågan att urskilja och handla väl när inget protokoll kan avgöra på förhand. Arbetet hävdar att denna förskjutning inte kan förstås tillräckligt utan en tredje term: det erotiska (efter Audre Lorde), förstått som ett mått på det levande som verkar i det konstnärliga arbetet, oavsett om det benämns eller inte.

Projektet är situerat inom nordisk konstnärlig forskning, i ett institutionellt landskap präglat av New Public Management, två sammanvävda traditioner av procedurell etik (forskningsetik och #MeToo-influerade skyddsåtgärder) samt en bredare omvandling av repetition och pedagogik till rum för artikulerad styrning. Mot denna bakgrund undersöker projektet hur skådespelarkonsten kan förbli levande och etiskt uppmärksam genom förkroppsligad urskillning, relationell lyhördhet och en villighet att stanna kvar i det som inte kan lösas på förhand.

Avhandlingen är komponerad som en vävd dramaturgi av fem essäer och fyra refraktioner. Essäerna håller sig nära specifika situationer: repetitionsögonblick, pedagogiska möten, föreställningsfragment. Refraktionerna rör sig tvärs över avhandlingens terräng, utvecklar det erotiska som forskningsdimension, formulerar phronetiskt skådespeleri som pedagogik, föreslår kärleksbrevet som en forskningsmetod och iscensätter ett omvänt samtycke (reversed consent) som vänder forskningens ram tillbaka mot sig själv.

Centrala samarbeten omfattar den Helsingforsbaserade ensemblen 4 Floors of Whores (Emilia Jansson, Astrid Stenberg, Herman Nyby, Riku-Pekka Kellokoski), gruppen Glitcher (Emelie Zilliacus, Martin Paul, Josefine Fri, Oscar Fagerudd), regissören Johannes Maria Schmit och praktiken Brave Love som utvecklats tillsammans med Rika Johnander. Projektet utvecklar the actor-maker som en figur som utövar en grammatik av minimal interferens, och föreslår resurser för utövare som arbetar inom heteronoma institutionella villkor: kärleksbrevet som metod, omvänt samtycke som spekulativ form, kontra-perversion som taktik.

Forskningen ansluter sig till Esa Kirkkopeltos formulering av konstnärlig forskning som institutionell praktik: forskning som inte endast äger rum i institutioner utan också bedriver forskning om dem, och tar institutioner som sitt object.

DISPUTATION

25 september 2026, kl 10.00 
Talteatern, Konstnärliga, Fågelsången 1