Bild
Bilden visar interiören på pedagogiska biblioteket vid Göteborgs universitet
Foto: Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
Länkstig

Ny rapport undersöker genus i forsknings- finansiering

Enligt Europeiska kommissionen ska genus (gender dimension) inkluderas i forskning där det är relevant. Metoder för köns- och genusanalyser i forskning bidrar till att stärka den vetenskapliga kvaliteten såväl som forskningens samhällsrelevans. Detta poängteras också i många nationella forskningsfinansiärers policys. Men hur arbetar finansiärerna för att implementera dem? Det undersöker den nya rapporten The Gender Dimension in Research and Innovation.

Studien analyserar mönster i hur forskningsfinansiärer organiserar sitt arbete och pekar på gemensamma utmaningar samt konsekvenser av åtgärder, prioriteringar och beslut. Detta är en av få rapporter som studerar forskningsfinansiärer globalt. Sedan tidigare finns det framför allt studier av enskilda finansiärer. Denna studie har en jämförande ansats med ett bredare grepp, där ett flertal finansiärer i ett internationellt sammanhang undersöks. Rapporten kan ge en vägledning för forskningsfinansiärer som arbetar – eller som vill arbeta – med dessa frågor.

Tre gemensamma utmaningar 

Rapporten visar att inkluderingen av genus i forskningsfinansiering kan karakteriseras av tre gemensamma utmaningar:

1. Akademisk frihet – vaga definitioner

Finansiärerna sätter upp mål för att öka medvetenheten om relevansen av genus i forskning. Samtidigt vill de inte styra eller störa valet av metod och teoretiska perspektiv hos dem som söker forskningsmedel. Det är en fråga om akademisk frihet, baserad på principen om att det är en förutsättning för vetenskaplig kvalitet att forskarna själva är bäst lämpade att bedöma hur en viss forskningsfråga ska undersökas. Att inte inskränka den akademiska friheten är en viktig aspekt, men å andra sidan: Riktlinjer med vaga definitioner eller utan några definitioner alls är inte till någon större hjälp för de sökande.

– Den utmaning vi diskuterar här behöver inte vara något verkligt dilemma. Om forskningsfinansiärerna har en ambition att bidra till ökad medvetenhet om relevansen av genus i forskning, så kan det ifrågasättas om det är någon poäng att vara så vag att det inte gör någon skillnad, säger Jimmy Sand, en av de två författarna till rapporten.

2. Sammanblandningen av jämställdhet och genus i forskning

Det tycks råda förvirring kring begreppen genus och jämställdhet Det verkar vara ganska vanligt, bland både sökande forskare och bedömare av ansökningar, att blanda ihop de två. Ett exempel: På en fråga om genusaspekter av sin forskning beskriver sökanden könsbalansen i sitt forskarlag, vilket ibland godtas av bedömargrupperna som svar. Detta beror troligen på bristande kunskap. För sökande som inte är bekanta med begreppen och med distinktionen mellan dem kan detta skapa förvirring.

– Om till och med forskningsfinansiärerna själva blandar ihop begreppen och använder dem omväxlande, är det svårt att uppnå målet att främja genus i forskning. En rekommendation, för att undvika sådana enkla sammanblandningar, är att vara tydligare i instruktionerna, exempelvis genom att skilja mellan kön och genus, och mellan genus i forskningens innehåll och könsbalans i forskarlaget, säger Susanna Young Håkansson, en av de två författarna till rapporten.

3. Organiseringen av frågorna  

Den tredje utmaningen handlar om hur forskningsfinansieringen organiseras. Bland finansiärer tycks det vara vanligare att fokusera på hur utlysningar skrivs och på vilka frågor som ställs i ansökningsformulären, än att se till att bedömargrupperna har tillräcklig kompetens att bedöma genusaspekter av forskningsansökningar.

Rapporten argumenterar för att det borde finnas en koppling mellan kraven på ansökningar och kriterier för bedömning, om finansiärerna har någon ambition att konsekvent beakta genusaspekter i finansieringsprocessen som helhet. Sökande uppmanas att motivera om och hur genus är relevant för deras projekt, men poängen med detta kan ifrågasättas om det inte finns någon kompetens att bedöma det.  

Sammanfattningsvis 

Genus är ingenting som kan ”läggas till” i ett forskningsprojekt. Det behöver vara gediget, användas som ett genomgående perspektiv och finnas med från början. Rapporten för fram några förslag till forskningsfinansiärer för att uppnå detta:

  • Mer och tydligare vägledning samt träning i metod för såväl sökande som bedömare och författare till utlysningar
  • Ett starkare fokus på bedömargrupperna, med förslag om att åtminstone någon bedömare ska ha expertkunskap om genus

Rapporten har tagits fram av Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, och har skrivits av Susanna Young Håkansson och Jimmy Sand.