Missförhållanden och visselblåsning i politiska partier

Vårt mål är att definiera och undersöka mekanismerna bakom visselblåsning i politiska partier. Visselblåsning innebär kortfattat att en person slår larm om oegentligheter inom en organisation som den tillhör eller arbetar på. Följaktligen är visselblåsning en av demokratins viktigaste kanaler för att utkräva ansvar av offentliga myndigheter och privata företag. Genom att göra ledningen och/eller externa aktörer uppmärksamma på allvarliga missförhållanden kan anställda sätta stopp för ekonomiskt slöseri, dåliga arbetsförhållanden och undermålig service. De kan till och med rädda liv.

Vi vet dock påfallande lite om hur och i vilken utsträckning visselblåsning fungerar inom politiska partier. Detta är en brist inom forskningen eftersom politiska partier utgör ett av de mest centrala kugghjulen i vårt demokratiska system; de fungerar som en länk mellan den politiska eliten och medborgarna. Om de politiska partierna inte förmår att skapa förutsättningar för att hålla sina egna organisationer rena från oegentligheter riskerar det att påverka hela det demokratiska systemets funktion och legitimitet.

Vi vet att det förekommer missförhållanden inom politiska partier. Så väl korruptionsforskning som nyhetsrapportering har visat hur partier anklagas för att fuska med bidrag, för diskriminering, orättvisa nomineringsprocesser och för interna arbetsmiljöproblem. Det saknas dock systematiska studier om vilka typer av missförhållanden som förekommer och hur utbredda dessa missförhållanden är. Framför allt är det ingen som har undersökt vad som görs inom partierna när någon får kännedom om dessa missförhållanden.

Forskning om visselblåsning har hittills fokuserat på offentliga organisationer och privata företag. Det finns samtidigt skäl att tro att partimedlemmar gör ¨ andra överväganden än anställda inom andra typer av organisationer när de beslutar hur de ska agera när de får kunskap om missförhållanden. Framför allt känner partimedlemmar ofta en stark ideologisk samhörighet med sitt parti, vilket kan göra dem mer tveksamma till att visselblåsa på ett sätt som kan skada partiet offentligt. Samtidigt kan partimedlemmar tänkas vara mer benägna att vissla internt, eftersom de troligen känner ett större ansvar för organisationen.

Vi ställer två övergripande frågor: 1) Vilka typer av missförhållanden uppstår i politiska partier och i vilken grad förekommer de? 2) Av vem, i vilken utsträckning och med vilka resultat används visselblåsning inom partier? Genom att besvara dessa frågor bidrar vi till tre stora forskningsfält: vi utvecklar teorierna om visselblåsning, vi fördjupar kunskapen om faktiska missförhållanden i partier och vi vidgar det teoretiska perspektivet inom partiforskningen genom att beskriva och förklara hur visselblåsning fungerar som en mekanism för ansvarsutkrävande i partier.

Frågorna besvaras med hjälp av tre enkätundersökningar till politiker, samt genom ett hundratal kvalitativa intervjuer med politiker, partimedlemmar, tjänstemän och journalister. Fallet i fokus är Sverige. Den svenska kontexten är spännande eftersom den utmärks av en generellt sett låg acceptans för korruption, samtidigt som de politiska partierna som organisationer är mycket starka. Detta ger oss möjligheten att studera visselblåsning i ett sammanhang där partimedlemmar ställs inför ett tydligt dilemma: ska de vissla och göra sin plikt som samhällsmedborgare, eller ska de vara lojala mot sitt parti?

När projektet avslutas om fyra år kommer vi att ha en fördjupad förståelse för hur visselblåsning som process fungerar för att avslöja missförhållanden och utkräva ansvar inom en av våra mest centrala demokratiska organisationer, nämligen de politiska partierna. Förhoppningsvis kommer våra resultat bidra till diskussionen om partiernas roll när det gäller att skapa och upprätthålla god samhällsstyrning, och skapa en debatt om transparens inom partier och behovet av visselblåsarskydd för partimedlemmar.