Jazz i gudstjänsten och gudstjänst i jazz: Den liturgiska, sakrala och andliga jazzens språk i en postsekulär tidsålder

Jazzmusik kan uttrycka religiösa upplevelser och budskap även utan att använda ord. Det handlar bland annat om tonlägen, akustiska förutsättningar och musikens puls i förhållande till lyssnarens kropp. En avhandling från Högskolan för scen och musik kartlägger olika metoder för religiöst meningsskapande i jazz.

I sin avhandling utgår Uwe Steinmetz från dels sitt eget arbete som saxofonist och kompositör, dels från sin egen protestantisk-kristna tro. Från musikteoretiska, religionshistoriska, teologiska och neurologiska perspektiv undersöker han både egna kompositioner och exempel ur den moderna jazzhistorien sedan 1950.

Han konstaterar att många musiker använder en repertoar av musikaliska knep som de plockar ur för att skapa ett religiöst inspirerat verk.

– Det är som en verktygslåda som musikern jobbar med. Det handlar om saker som tonhöjd, harmonik och rytm, säger han.

Till exempel kan en stadig puls i musiken korrespondera med den mänskliga kroppens rytmer, som andning och hjärtslag. På så vis kan musiken bidra till att försätta lyssnaren i ett tillstånd av så kallat flow. Neurologiska studier visar att detta tillstånd liknar det som kan uppnås genom att upprepa en kort bön eller ett mantra om och om igen.

− Man förlorar sin uppfattning om tid och rum och öppnar sig för en så kallad transcendental upplevelse. Därigenom kan förutsättningar för reflektion eller meditation skapas. Om musiken istället spelas i tempon och tonhöjder som starkt skiljer sig från våra kroppsliga rytmer, då kan den snarare aktivera fantasin hos lyssnaren och till exempel fungera som en illustration av evigheten, säger Uwe Steinmetz.

Totalt visar han sex åtskilda kompositionstekniska metoder som använts för religiöst meningsskapande i jazz. I identifierandet av dessa metoder har han inspirerats av den amerikanske jazzmusikern och forskaren George Russell.

Uwe Steinmetz beskriver dessutom faktorer som ligger utanför själva kompositionen. Ett exempel är olika former av berättande för att sätta in instrumental musik i ett sammanhang. Det kan vara i form av en muntlig presentation, men också genom att visa bilder eller video under framförandet.

Ytterligare en metod är att arbeta med akustiken. Kyrkorummet i sig skapar ett akustiskt sammanhang som musiker och lyssnare förhåller sig till.

– Den långa efterklangen kan också återskapas med hjälp av effektpedaler så att musikern "bär kyrkorummet med sig", och på så vis påminner lyssnaren om musikens hemvist.

Jazzen som konstform har ända sedan sin början haft starka band till religiositet. Dess rötter finns dels i afrikansk rituell musik, dels i den kristna gospeln. Och en av genrens mest berömda musiker, saxofonisten John Coltrane, ägnade den senare delen av sin karriär åt att skapa ett musikaliskt språk för religiös meditation. Hans album A Love Supreme är ett av de mest kända exemplen.

– Samtidigt har undervisning i jazzmusik traditionellt handlat om hantverket, vilka noter man kan spela och så vidare. Det har funnits väldigt lite plats för samtal om hur musiken kan göras till bärare av till exempel ett religiöst budskap, eller hur den kan användas för att möjliggöra att lyssnaren upplever kontakt med något större än sig själv. Jag hoppas min avhandling kan bidra till det, säger Uwe Steinmetz.

Kontakt:
Uwe Steinmetz, telefon: 0049−173 731 6861, e-post: mail@uwesteinmetz.net

Avhandlingens titel: Jazz in Worship and Worship in Jazz – Exploring the Musical Language of Liturgical, Sacred and Spiritual Jazz in a Postsecular Age.

Digital publicering: http://hdl.handle.net/2077/68393