Friedrich Schleiermacher: Tysk romantik mellan filosofi och teologi

Den tyske filosofen och teologen Friedrich Schleiermacher (1768–1834) är inte bara känd som ”1800-talets kyrkofader” på grund av sin omformulering av den reformatoriska teologin. Han stod också mitt i den romantiska rörelsen, där han bland annat delade bostad med Friedrich Schlegel, översatte Platons samlade verk och formulerade, i föreläsningsform, en filosofisk hermeneutik som djupt influerat 1900-talets hermeneutiska fenomenologi. I Sverige har intresset för Schleiermacher som teolog varit litet de senaste 50 åren, förmodligen för att han kommit att tolkas genom den liberala teologins glasögon, och kännedomen om Schleiermacher som filosof närmast obefintlig.

För att i någon mån avhjälpa denna brist på kännedom om en centralt placerad tänkare inom den tyska kultursfären avser detta projekt att åter placera in honom i den tyska romantiken. Detta blir också ett sätt att åter aktualisera Schleiermachers filosofi och teologi bortom invanda konventioner och stereotyper. Rent konkret ska detta ske genom att översätta två av Schleiermachers skrifter, dels hans första bok från 1799, Über die Religion: Reden an die Gebildeten unter ihren Verächtern, dels en mindre skrift från 1806, Die Weihnachtsfeier: Ein Gespräch i dess andra upplaga från 1826. Dessa ska sedan förses med fylliga efterord som både sätter in skrifterna i deras historiska och kulturella sammanhang och explikerar deras innebörd. Schleiermachers Reden finns i en tidig svensk översättning från 1923, utgiven på Albert Bonniers förlag som Tal över religionen i översättning av Olof Rabenius, men eftersom översättningen av denna för förståelsen av den tidiga tyska romantiken helt centrala skrift snart är 100 år gammal är tiden inne för en ny översättning.

Helt kort kan man konstatera att Reden innehåller flera centrala romantiska motiv som rör ”det absoluta” eller ”det eviga”, ”innerligheten”, ”sinnet” och ”känslan” formulerade i relation till religionens plats i Schleiermachers samtid bland ”de bildade bland dess föraktare”. Om Schleiermacher i Reden framträder som en religionens försvarare i religionsfilosofiska termer, så är Die Weihnachtsfeier snarare teologi i den fiktiva berättelsens form. Intressant att notera är att om Reden beskriver en centrifugal rörelse bort från det konkreta mot det absoluta, är riktningen i Die Weihnachtsfeier den motsatta, nämligen hur det absoluta och gudomliga får konkret nedslag i julfirandet. Die Weihnachtsfeier är en traktat om inkarnationen i form av ett samtal som samtidigt iscensätter denna, ett grepp som Schleiermacher förmodligen inspirerats till av sin översättning av Platons dialoger. Om Schleiermachers Reden således står för ett slags metafysisk Wanderlust, är Die Weihnachtsfeier av samme författare i form av en metafysisk hemlängtan ett exempel på den motsatta rörelsen. Det finns därför också anledning att tro att Schleiermachers filosofi ochn teologi kan ge ett bidrag till en samtida förståelse av rumslighet.