Omslagsillustrationen visar en klassisk bild av äggstockar och livmoder, med en markerad tumör och två klättrande lemurer. Lemurerna anspelar lekfullt på LMTK3 (Lemur Tyrosine Kinase 3), som är en av biomarkörerna som undersöks i avhandlingen. Illustration av Ufuk Köse.
Äggstockscancer är inte en enda sjukdom, utan har flera undertyper som alla är olika och behöver egna verktyg för diagnostik och prognos. Resultaten i Ella Ittners avhandling lyfter behovet av ett mer individualiserade arbetssätt vid behandling av äggstockscancer.
Bild
Ella Ittner, molekylärbiolog från Tyskland. Hon forskar på heltid vid Sahlgrenska Centrum för Cancerforskning (SCCR) och är doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Äggstockscancer, eller ovarialcancer, är en cancerform som utgår från celler i och kring äggstockarna. Den delas in i två huvudgrupper där den vanligaste formen växer på ytan av äggstocken, i äggledaren eller på bukhinnan (epitelial cancer) och den andra formen kommer från äggstockens insida (icke-epitelial cancer1 ).
– Min forskning är preklinisk och handlar om möjliga biomarkörer2 som kan förbättra diagnostik och prognos för patienter med epitelial äggstockscancer, säger Ella Ittner, molekylärbiolog från Tyskland.
Hon forskar på heltid vid Sahlgrenska Centrum för Cancerforskning (SCCR) och är doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Äggstockscancer diagnostiseras oftast i ett sent stadium och saknar fortfarande tillförlitliga biomarkörer – alltså mätbara biologiska ledtrådar som kan hjälpa till att upptäcka sjukdomen eller förutsäga hur den kan utvecklas.
– Inom epitelial äggstockscancer finns flera undertyper, men en av dem (HGSC) är så vanlig att forskningen ofta fokuserar främst på den, vilket gör att de andra cancertyperna är mindre utforskade. Det försvårar utvecklingen av skräddarsydda tillvägagångssätt, så vårt arbete syftar till att identifiera potentiella biomarkörer för alla undertyper för att bättre fånga deras olikheter.
Inte bara en sjukdom utan många undertyper
Ella Ittner arbete visar att epitelial äggstockscancer inte är en enda sjukdom, utan en grupp av olika undertyper som beter sig olika och behöver egna verktyg för diagnostik och prognos.
– Genom att använda data över när en gen är aktiv, så kallat genuttryck 3,identifierade vi olika biomarkörker som är specifika för olika undertyper av äggstockscancern. Detta kan hjälpa läkare att skilja undertyperna åt och bättre förstå hur sjukdomen utvecklas.
De såg också att proteinet LMTK3 kan hjälpa till att förutsäga sjukdomsförloppet, särskilt vid tidig sjukdom.
– Sammantaget lyfter resultaten fram behovet av mer individualiserade arbetssätt vid behandling av äggstockscancer.
"Att få kunna göra skillnad känns väldigt meningsfullt"
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet? – Cancer drabbar många familjer, att få arbeta inom ett område där forskningen en dag kan göra skillnad känns väldigt meningsfullt. Jag har också uppskattat att få lära mig helt nya färdigheter, särskilt kodning och att äntligen få min första större analys att fungera kändes som en riktig seger. Den största utmaningen har varit att lära mig arbeta väldigt självständigt i vår forskningsgrupp, men det har också fått mig att växa mycket som forskare.
1. Äggstockscancer: Det finns flera cancerformer som utgår från celler i och kring äggstockarna som med ett samlingsnamn kallas äggstockscancer till exempel brukar även äggledarcancer och bukhinnecancer räknas in i denna grupp. (Källa och mer om äggstockscancer på denna länk till - Sahlgrenska.se
2. Biomarkörer: är mätbara biologiska ledtrådar som kan hjälpa till att upptäcka en sjukdom eller förutsäga hur den kan utvecklas.