Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för fysiologi
Pancreatic islet paracrine crosstalk in systemic glucose homeostasis: implications for diabetes
Opponent: professor Nils Wierup, Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet Lund
Betygsnämnd: docent Petronella Kettunen (ordf.), docent Olof Idevall (UU) och docent Ulf Andreasson
Disputationen hålls på engelska
Det går bra att delta på distans, disputationen kommer att streamas via Zoom Webinar: en länk publiceras senast dagen innan disputationen
Ordförande för disputationen: docent Lars-Gunnar Pettersson
Diabetes är en av våra största folksjukdomar och beror på att kroppens förmåga att hålla blodsockret inom hälsosamma mängder slutar fungera som den ska. I centrum står de Langerhanska öarna i bukspottkörteln: små klumpar av hormonproducerande celler som tillsammans bibehåller nivåer av druvsocker som finns i blodet. Här produceras bland annat hormonerna insulin (från betacellerna), som sänker blodsockret, glukagon (från alfacellerna), som höjer druvsocker i blodet när detta behövs (vid tex fysisk ansträngning, eller långa perioder utan mat) och somatostatin (från deltacellerna), som dämpar båda beta- och alfaceller. Intressant vid alfa, beta, och deltaceller är att de kan producera aktionspotentialer, vilket är ett sätt för cellerna att skicka elektriska signaler, ungefär som nervceller gör, för att kunna prata med varandra och styra hur mycket hormon de släpper ut. Dessa tre celltyper ”pratar” med varandra konstant med hjälp av dessa elektriska signaler, eller med deras hormoner.
Diabetes kan uppstå främst i två former: typ-1, som orsakas av en attack av kroppens egna immunceller som dödar de flesta insulinproducerande betaceller. Detta gör att personen blir livslång beroende av insulinbehandling för att överleva; typ-2, även kallad åldersdiabetes, orsakas av att kroppen blir mindre känslig för insulin, och till slut inte längre kan producera de mängder som behövs för att kompensera.
Ett annat viktigt hormon i druvsockerreglering är GLP-1, som produceras av kroppen och både kan bidra till ökad insulinfrisättning och minska frisättningen av glukagon. Det används redan som läkemedel vid diabetes (tex Ozempic, Mounjaro, Wegovy), men hur hormonet och dess biprodukter påverkar cellerna är inte helt klarlagt, och mer forskning behövs. Dessutom, för att förstå varför diabetes uppstår och hur sjukdomen utvecklas behöver vi förstå hur cellerna i öarna samarbetar.
Den här avhandlingen belyser hur denna kommunikation fungerar och hur den förändras när diabetes utvecklas.