Vårdskador drabbar många patienter som vårdas på sjukhus. Genom att samarbeta över professionsgränserna och skapa en trygg miljö för lärande har forskare tillsammans med personalen på avdelningar som vårdar patienter med höftfraktur samskapat nya arbetssätt som kraftigt minskat två av de vanligaste vårdrelaterade skadorna visar en avhandling från Göteborgs universitet.
De vanligaste vårdskadorna går till stor del att förebygga om rekommendationer och riktlinjer följs. Trots det visar rapporter världen över, att endast en måttlig minskning av dessa vårdskador sker. Dessutom finns ett ökande problem med antibiotikaresistenta bakterier som gör det besvärligt att behandla infektioner. Det har alltså visat sig vara svårt att öka användandet av förebyggande åtgärder i det dagliga kliniska arbetet på sjukhusen. Inom implementeringsforskningen försöker man därför finna metoder som kan överbrygga gapet mellan vetenskapligt bevisade rekommendationer och det kliniska arbete som faktiskt utförs.
Image
Maria Frödin
Photo: Privat
Maria Frödin, doktorand vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, har under sin forskarutbildning gjort fyra delstudier om vilka faktorer som främjar införande av förebyggande åtgärder för att minska framför allt kateterrelaterade urinvägsinfektioner och överfylld urin-blåsa hos patienter med höftfraktur. Maria Frödins avhandling byggde på två sjuksköterskedrivna interventioner som baserats på ett kunskapsöverföringsprogram med idéer kring förändringar inom organisationskultur, ledarskap, lärande i trygg miljö, samskapande och facilitering. Syftet var att förändra hur sjukvårdspersonalen tänker och agerar kring att förebygga de vanligaste vårdrelaterade infektionerna samt blåsöverfyllnad.
Förebyggande interventioner visade stora effekter
Mellan 2015 och 2020 minskade kateterrelaterade urinvägsinfektioner från 18 % till 4 %. Efter analyser som inkluderade faktorer som kunde påverka resultatet visades att tre fjärdedelar av patienterna hade lägre risk att få en kateterrelaterad urinvägsinfektion. Även blåsöverfyllnad minskade från år 1 då det var så många som 41% som drabbades till år 5 då det sjunkit till 9 %. Liknande analyser visade att mer än en tredjedel av patienterna hade lägre odds att får blåsöverfyllnad år 5 jämfört med år 1.
– Även om vi i forskargruppen anade att infektionerna skulle minska i och med införandet av de nya arbetssätten så var den kraftiga minskningen ändå lite oväntad, säger Maria Frödin. Vi förväntade oss inte heller att en så stor andel patienter med höftfraktur hade blåsöverfyllnad, så det var bra att vi upptäckte och fick till en åtgärd för det.
Hinder och nycklar till framgång
I sin forskning fann Maria Frödin flera barriärer i form av misstro till evidens och en låg medvetenhet kring omfattningen av vårdrelaterade infektioner. Brister i handhygien sågs inte som ett problem och hierarkiska strukturer motverkade lärande och kunskapsspridning. Hon fann också att personalbrist och produktionspress var hinder för att delta i interventioner och för att använda det nya arbetssättet som uppfattades som mer tidskrävande
Framgångsfaktorer var att deltagarna fick ta del av utfallsdata och att reflektera över sitt och andras beteende kring handhygien och bevarandet av sterilitet vid invasiva vårdmoment. Men framför allt att deltagarna fick möjlighet att tillsammans med forskagruppen samskapa och testa nya arbetssätt i en trygg miljö för att kunna lära och tänka tillsammans. Maria Frödin fann också att ledarskapet var viktigt och att det behövs en professionsgemensam plattform för att möjliggöra förbättringar i arbetet gällande vårdskador.
– Forskningen är viktig för den visar att forskare tillsammans och med sjukvårdspersonal kan arbeta fram evidensbaserade arbetssätt som minskar två av våra vanligaste vårdskador, menar Maria Frödin som tycker att doktorandtiden har varit intensiv och lärorik. – Jag har lärt mig enormt mycket om både vetenskaplig metod och implementeringsforskning som jag kommer att ha nytta av i framtiden avslutar Maria