Sociala nätverk används sällan i barnavårdsutredningar

– Det finns en stark idé om att nätverk är viktiga, men när vi tittar på hur arbetet med utredningar faktiskt går till ser vi att nätverken ofta har en ganska liten roll, säger Therése Wissö, docent vid Institutionen för socialt arbete.

Tillsammans med forskarkollegerna Anna Melke och Jeanette Olsson har hon undersökt hur sex svenska kommuner arbetar med barnavårdsutredningar. Fyra använder metoden Signs of Safety och två arbetar på andra sätt.

Runtom i landet använder många svenska kommuner Signs of Safety, som från början kommer från Australien. Metoden bygger på att socialtjänsten ska arbeta närmare familjerna och i större utsträckning involvera familjers sociala nätverk i arbetet kring barn som far illa.

Kommuner ville veta hur metoden fungerar

För att undersöka vilken roll som familjernas sociala nätverk spelar i utredningar har forskarna granskat utredningar, observerat metodhandledning där socialsekreterare får stöd i det fortsatta utredningsarbetet och intervjuat barn och föräldrar som socialtjänsten har utrett.

– Projektet startade efter frågor från kommuner som ville veta om metoden Signs of Safety gör skillnad i en utredning, säger Therése Wissö.

Studien visar att kommunerna arbetar på olika sätt, men forskarna såg inga tydliga skillnader mellan kommuner som använder Signs of Safety och kommuner som inte gör det.

Viktigt att visa respekt

Resultatet visar att socialtjänsten sällan involverar nätverken på ett aktivt sätt genom att prata med personer, eller använder nätverk som stöd i sina utredningar. När man nämner nätverk kan det i stället handla mer om problem än om resurser.

– Det beror i vissa fall på att det kan finnas missbruk, psykisk ohälsa eller våld i nära relationer. Men vi ser också att informationen om nätverk ofta är ganska vag. Man kan till exempel skriva att det finns en mormor, men inte beskriva vilken betydelse som hon har för barnet, säger Therése Wissö.

Det kan bero på att en familj inte vill involvera släktingar eller vänner i känsliga och privata ärenden. Det kan också bero på att metoden kräver att socialtjänsten ska ta sig tid, att man kan förklara för en familj varför man använder metoden – och att man kan använda den på ett respektfullt sätt.

Hoppas bidra till mer reflektion

Forskarna arbetar fortfarande med analyser av bland annat intervjuer med barn och föräldrar. 

– Där hoppas vi få ännu mer kunskap om hur utredningarna upplevs av dem som berörs, säger Therése Wissö och fortsätter:

– Inom socialtjänsten tänker många att de redan arbetar på det här sättet. Men när vi berättar vad vi har observerat kan det bli en aha-upplevelse – och det är en bra startpunkt för att börja diskutera och reflektera kring vad man kan behöva förändra.

Text: Anna Vörös, kommunikatör