Rödalgen dulse får superkrafter av sillvatten
Snabbare tillväxt och ökad proteinhalt – det blir resultatet när rödalgen dulse odlas i processvatten från sillindustrin. Dessutom tog algen upp en del av de näringsämnen som annars bidrar till övergödningen av havet.
– Ett mycket bra resultat, säger Kristoffer Stedt, forskare på Institutionen för marina vetenskaper.
Den mörkröda algen Palmaria palmata, på svenska kallade dulse eller söl, kanske mest förknippas med rödkål utseendemässigt, för att välja något exempel från julbordet. Men det är sillen som ligger närmast i det experiment som forskaren Kristoffer Stedt jobbat med under de senaste åren. Forskningen har nu gett tydligt resultat – att odla dulse i processvatten från sillindustrin gav en rejäl skjuts i dess tillväxt.
– Dulse är en väldigt spännande alg med hög potential att bli ett mer attraktivt framtida livsmedel. Till skillnad från många andra algarter har den inte den tydliga marina smaken, den kallas i stället för havets bacon. Om man torkar den får den en rökig umamismak, säger Kristoffer Stedt, som odlar dulse i 1 000-liters kärl i ett av labben på Tjärnö marina laboratorium.
– Och ska vi kunna sälja in alger som livsmedel är det ju en fördel om det smakar bra.
Chockade dulsen med näring
Han skrev sin doktorsavhandling vid Göteborgs universitet om alger som en framtida proteinkälla, men hade då inte tid att testa odling av just dulse. Och det fanns också en viss tvekan kring hur den skulle reagera på det höga näringsinnehållet i processvatten från sillindustrin.
– Till skillnad från de mer opportunistiska grönalgerna, som har en förmåga att anpassa sig till olika miljöer, växer dulse i Sverige vanligtvis i en mer stabil miljö. Vi visste inte om den skulle klara en sådan här chock. Det är ju runt tjugo gånger mer näring i det här vattnet efter att vi spätt ut det jämfört med vad de har i havet, säger Kristoffer Stedt.
Men resultatet från experimentet, som också finns beskrivet i en nyligen publicerad vetenskaplig artikel, talar sitt tydliga språk. Tillväxten av dulsen var mer än dubbelt så hög när den odlades i sillvattnet. Dessutom ökade halten av protein med upp mot 76 procent jämfört med algerna i sillvatten.
– Det är ju väldigt positivt. Om man tänker att vi ska ha det här som ett framtida livsmedel i större skala så vill man så klart ha så hög proteinhalt som möjligt i det.
Kan motverka övergödning av havet
En annan effekt var att halten av potentiellt giftigt innehåll, som tungmetaller, minskade i den sillvattensodlade dulsen.
– Vi tror att det kan bli en utspädningseffekt, eftersom den växer så fort. Inte heller halten av jod i dulsen är något problem, man måste äta 200 gram färsk dulse för att komma upp i det rekommenderade dagliga intaget av jod, vilket är rätt mycket, säger Kristoffer Stedt.
Odlingen bidrar också till att minska övergödningen av havet, genom att algerna tar upp en del av näringen som finns i processvattnet.
Nästa steg är att testa om det går att odla musslor och ostron i samma vatten. De kan filtrera bort de större partiklarna av näring som algerna inte kan ta upp genom sina cellväggar.
Idag renas processvattnet på konventionellt sätt innan det släpps ut.
– Förhoppningen är att vi ska kunna bygga en pilotanläggning med ett cirkulärt system för rening och produktion i samarbete med Sweden Pelagic på Ellös. Vi vill ju se att det fungerar i praktiken, inte bara i laboratoriemiljö, säger Kristoffer Stedt.
Text: Mikael Andersson
Finns längs Atlanten och Stilla havets norra kuster, och är den enda arten av släktet Palmaria som finns längs Atlantkusten i Europa, från Portugal till Östersjön, samt längs Islands och Färöarnas kuster.
Växer på hårda bottnar som klipper och sten, samt epifyt (på andra större alger) ner till 20 meters djup.
Dulse är flerårig och har celler som kan ge den en kontinuerlig tillväxt. Algen kan odlas och skördas året runt i landbaserade tankar genom att man delar sidoskotten.
Algen har ett högt innehåll av vitaminer, framför allt A-vitamin, B1, B2, B3, B6, C och E samt innehåller även mineraler som kalcium, magnesium, fosfor, krom och zink. Innehåller också mycket jod, och en hel del järn, proteiner och fibrer.
Säljs mest som tillskott eller krydda, men historiskt sett har den använts som livsmedel i betydligt större utsträckning än idag, bland annat på Irland.
