När en domstol bedömt att en person lider av allvarlig psykisk störning, såsom psykossjukdom eller personlighetssyndrom, rekommenderas den rättspsykiatrisk vård. Utöver allvarlig psykisk sjukdom har majoriteten en samsjuklighet i substansberoende och är ofta tungt kriminellt belastade.
Dessa patienter har ofta dåliga prognoser vad gäller sina sjukdomstillstånd och dessutom en mycket hög risk för återfall i missbruk och våldsbrottslighet. De har även en förhöjd risk att dö till följd av sitt substansbruk. Trots det finns begränsad kunskap om patientgruppen och de bästa behandlingsalternativen.
Flera och nya kombinationer av problem
Även om samsjuklighet är gemensamt för patientgruppen så är det möjligt att identifiera vanligt förekommande ”patienttyper” baserat på olika kombinationer av substansbruk och psykiatrisk problematik.
Doktorand Johan Green har i sitt avhandlingsprojekt bland annat analyserat journaldata för att identifiera olika typer av patienter med samsjuklighet inom rättspsykiatrin. En av de vanligare patienttyperna hade cannabisbruk och psykossjukdom, vilket Johan Green menar är en växande grupp. Patienttypen med personlighetsstörning och blandmissbruk var mindre men hade den mest utbredda vålds- och brottshistoriken.
– Det är viktigt att vården och beslutsfattare inte underskattar komplexiteten i samsjuklighet och att riskbedömning och behandling anpassas därefter. Patientgrupperna varierar mycket och kan kräva högst individuella bedömningar, säger Johan Green.
Patienter önskar fokus på individ i stället för diagnos
I en av avhandlingens studier intervjuade Johan Green 13 patienter på en rättspsykiatrisk högsäkerhetsklinik som hade både ett substansberoende och allvarlig psykisk störning.
Patienterna beskrev hur missbruket genomsyrade deras liv och de flesta såg på rättspsykiatrin som en slags räddning för situationen de befann sig i. Men många upplevde samtidigt att vården var för rigid och fokuserad på diagnoser.
Patienterna menade att rättspsykiatrin bör vara mer fokuserad på deras individuella behov snarare än på den diagnos som tidigare fastställts. En patient kan exempelvis uppleva att rättspsykiatrin behandlar diagnoser som isolerade utan att ta hänsyn till den underliggande orsaken.
– De kan till exempel få medicin för sin psykossjukdom och behandling för sitt missbruk men fortfarande sakna meningsfull sysselsättning, vilket vi vet är något som kraftigt ökar återfallsrisken, säger Johan Green.
Patienter censurerar sig själva
Något som också framkom i studien var att många av patienterna censurerade sig själva vad gällde sitt mående och sitt missbruk. Något som enligt Johan Green beror på patienternas oro att inte få chans till friskrivning om vården skulle få insyn i hur allvarlig deras samsjuklighet faktiskt är.
Friskrivning från rättspsykiatrin förutsätter att risken för återfall bedöms som låg vilket patienterna är mycket medvetna om. Därför är de måna om att presentera en så bra bild av sig själva som möjligt vilket gör att mycket lidande och många psykologiska problem går osedda förbi.
– Dessa personer behöver anpassad behandling som uppmuntrar till delaktighet, snarare än självcensur. Det kräver i sin tur att kliniker ges mer resurser att tillhandahålla den, menar Johan Green.
AV: Sofia Calderon
