Pensionerade professorer delade erfarenheter och tips med doktorander
Som pensionerade professorer, så kallade emeriti, har de ett långt och framgångsrikt liv inom akademin bakom sig. Doktoranderna å sin sida har precis påbörjat sina resor som forskare. På Institutionen för språk och litteraturer möttes de båda grupperna på ett seminarium.
Idén kom från en av doktoranderna tidigare i år: att sammanföra deras grupp med de pensionerade professorerna som fortfarande är aktiva och forskar. Nyligen blev det verklighet i form av ett seminarium med fika, som doktoranden Louise Backelin bjöd in till.
– Den erfarenhet som emeriti har är fantastisk för alla att ta del av, men kanske främst för oss som är nya och har många funderingar om hur det kommer att bli och vad man ska satsa på. Av deras berättelser förstod man att det kan bli bra på olika sätt, säger hon.
Förflyttat sig i världen
Gemensamt för de sex emeriti som deltog är att de alla varit forskare och lärare inom språk: latin, engelska, tyska, romanska språk och arabiska. Städer som Madrid, Jerusalem, Moskva och Berlin nämndes – att vara öppen för att röra sig runt i världen och ta del av olika kulturer och forskningsmiljöer var ett återkommande tema, liksom vikten av att bygga upp ett nätverk.
– De blev tydligt hur de på olika sätt banat väg för oss andra och förändrat systemet inifrån. Till exempel genom att öppna upp den traditionellt vita engelskspråkiga litteraturen till att också inkludera andra områden. Sedan var det också ett så tydligt genusperspektiv, hur olika upplevelser kvinnorna och männen hade av att vara inom akademin, säger Louise Backelin.
”Hjälper gärna till om vi kan”
Britta Olinder, pensionerad docent i engelska, beskrev hur vardagen kunde se ut med tentarättning på sjukhuset efter att man fött barn och pusslandet med att amma mellan föreläsningar. När Karin Aijmer, professor emerita i engelska, doktorerade vid Stockholms universitet i början av 70-talet, hade hon inte en enda kvinnlig lärare.
– Det var ingenting jag reflekterade över på den tiden. Det var bara så det var. Det är mycket som har förändrats till det bättre.
Redan nu har seminariet gett ringar på vattnet. Karin Aijmer har till exempel fått frågan om att läsa en artikel skriven av en av doktoranderna som var med.
– Som emeriti finns vi ju här och hjälper gärna till om vi har möjlighet. Det är så klart mycket lättare för en doktorand att ta kontakt när man träffats i ett sådant här sammanhang.
En bonus som de medverkande kanske inte räknade med var att de pensionerade professorerna också lärde känna varandra bättre.
– Vi kommer ju från olika ämnen och även om flera av oss jobbat på samma ställe länge, vet vi ganska lite om varandras bakgrunder. Det var ett väldigt bra initiativ som vi nog uppskattade allihop, säger Karin Aijmer.
Av: Janna Roosch