Den offentliga debatten i Sverige präglas av bilden av en misslyckad integration. Men på svenska arbetsplatser möter forskarna en annan verklighet. I den populärvetenskapliga boken "Det nya normala: en uppgörelse med vår tids besatthet av integration" möts vi av berättelser som inte passar in i den stereotypa bilden.
Antropologerna Signe Askersjö, Jörgen Hellman och Lisa Åkesson har gjort fältstudier på tre arbetsplatser i svenska städer. Genom att följa människors vardag ville de undersöka vad som faktiskt händer när personer med olika bakgrund möts och arbetar tillsammans, bortom den politiska debatten om migration och integration.
– Folk pratar med varandra, försöker lära sig av varandra, skrattar tillsammans och hittar saker de har gemensamt. Människor är inte så olika som vi gärna vill tro, säger Signe Askersjö, som deltog i studien som en del av sin doktorandutbildning vid Institutionen för globala studier.
På alla tre arbetsplatser där forskarna gjorde fältstudier arbetar människor från många delar av världen. En av arbetsplatserna utspelar sig till stor del i en digital miljö med främst högutbildade anställda. Nästa arbetsplats är ett kommunalt kontor med många anställda inom medelklassen. Den tredje är en typisk arbetarklassmiljö där de anställdas utbildningsbakgrund varierar stort.
– Gemensamt för alla tre arbetsplatser är att människor bygger relationer och solidaritet genom att dela vardag. Det perspektivet saknas ofta i samhällsdebatten, säger Signe Askersjö.
Kollegor jämför maträtter, lär sig ord på varandras språk och upptäcker gemensam humor. På en av arbetsplatserna såg Signe Askersjö också hur kollegor och chefer engagerade sig i migranters möjligheter att få bostad och uppehållstillstånd.
– Det är inte en ny vardag. Det är en vardag som redan finns. Förändringen har redan skett, samtidigt som politiker ser bort från den, säger Signe Askersjö.
Sverige har förändrats under lång tid, konstaterar forskarna. Därför blir det missvisande att utgå från föreställningen om ett homogent samhälle som genom migration har blivit uppdelat i tydliga grupper.
Boken problematiserar också själva begreppet integration. I samhällsdebatten används det ofta för att beskriva hur människor som har migrerat till Sverige ska anpassa sig till det svenska samhället. Forskarna vill i stället rikta uppmärksamheten mot samspelet mellan människor.
– Integration handlar om hur samhällen håller ihop och hur människor samspelar. Det är en tvåvägsprocess, säger Signe Askersjö. Det handlar inte om att en grupp ska bli mer lik en annan, utan om hur människor med olika erfarenheter tillsammans formar det samhälle de lever i.
Forskarna såg rasism, diskriminering och konflikter under sina fältarbeten. Men de menar att det är viktigt att hålla isär integration, segregation och diskriminering. När olika samhällsproblem blandas samman skapas en bild av att integrationen har misslyckats – och det stämmer inte med den vardag som forskarna mötte på arbetsplatserna.
Med Det nya normala vill forskarna bidra till ett annat sätt att tala om det samhälle som redan finns. I stället för att enbart fokusera på problem vill de rikta blicken mot vad som faktiskt får människor att mötas och skapa gemenskap.
I slutet av boken ställer författarna frågan: Vilket samhälle vill vi skapa?
– Vi behöver utgå från att det här är samhället vi har. Hur gör vi det till ett bra samhälle? Vi behöver se de tillfällen när människor tycker om varandra och fråga oss vad det är som händer då, säger Signe Askersjö.
Det nya normala är skriven av Signe Askersjö, Jörgen Hellman och Lisa Åkesson och ges ut av Natur & Kultur. Fältarbetena utfördes som en del av forskningsprojektet Att praktisera integration.