Fritid som gör skillnad
En kommunal satsning i socioekonomiskt utsatta områden kan ge mellanstadiebarn en mer meningsfull och påverkbar fritid. Samtidigt riskerar politiska prioriteringar att styra verksamheten mer än barnens egna behov. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Barn i mellanstadiet hamnar ofta i ett fritidsmässigt mellanrum, eftersom de varken självklart omfattas av fritidshem eller ungdomsverksamhet. Den kommunala satsningen Meningsfull fritid fyller ett viktigt tomrum genom att erbjuda kostnadsfria aktiviteter efter skolan.
– Det här är en åldersgrupp som saknar en tydlig plats i den offentligt organiserade fritiden. Satsningen Meningsfull fritid fyller därför ett viktigt tomrum, säger Sara Andersson som skrivit avhandlingen.
Politiska prioriteringar styr
För att förstå hur fritiden faktiskt organiseras i praktiken har Sara Andersson följt arbetet i 20 månader med etnografiska metoder i den fiktivt benämnda stadsdelen Stensöta. Hon har deltagit på samverkansmöten, intervjuat nyckelpersoner och analyserat centrala dokument. Det ger en nära bild av hur politiska ambitioner, lokala villkor och relationer påverkar barnens fritidsmiljöer.
Hennes fältarbete visar att politiska prioriteringar, ofta kopplade till ambitioner om att förebygga kriminalitet, präglar vilka aktiviteter som prioriteras. I praktiken innebär det att vissa aktiviteter lyfts fram trots att barnen inte efterfrågar dem.
– Det kunde till exempel handla om att styra mot sportaktiviteter eftersom de anses ”hålla barn borta från gatan”, fast barnen själva framför allt verkade efterfråga tid och plats för att umgås med vänner, säger Sara Andersson.
Barnens röster utvecklar verksamheten
Observationerna visar att barnens synpunkter leder till konkreta förbättringar när personalen tar dem på allvar. Ett återkommande exempel är barnens tydliga önskan att utrymme för oorganiserad fritid.
Studien visar också att barn som först betraktas som ”utmanande” ofta är de som tydligast formulerar vad som inte fungerar. När deras perspektiv tas på allvar blir de viktiga medskapare.
Fritidsledare och andra vuxna står för trygghet och kontinuitet, faktorer som är avgörande i barns fritid, särskilt i områden där stabila mötesplatser är få. Deras kompetens är svår att ersätta.
– Det finns ett professionellt socialt och pedagogiskt arbete under barns fritid som någon måste göra. Relationerna är helt avgörande, säger Sara Andersson.
En fråga om jämlikhet
En meningsfull fritid kan stärka barns självkänsla, erbjuda gemenskap och öppna dörrar till nya intressen. Samtidigt är mellanstadiebarn i socioekonomiskt utsatta områden en grupp som ofta hamnar mellan stolarna. När öppen fritidsverksamhet skärs ned eller personalstyrkan minskar försvinner stödstrukturer som barn i utsatta områden ofta är beroende av.
– Om vi vill skapa mer jämlika uppväxtvillkor måste vi ta fritiden på allvar. Det är en tid som ofta förbises men som rymmer en stor potential, säger Sara Andersson.
Text: Ragnhild Larsson
Titel: Policyarbete i fritidens gränsland: Om förebyggande insatser för barn och unga i den urbana periferin
Författare: Sara Andersson,
Kontakt: sara.andersson.4@gu.se
Ämne: Barn- och ungdomsvetenskap
Institution: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande
Metod: 20 månaders etnografiskt fältarbete med observationer, intervjuer och dokumentanalys
Fokus: En kommunal satsning som erbjuder kostnadsfria fritidsaktiviteter för mellanstadiebarn i socioekonomiskt utsatta områden
Några centrala resultat:
• Barnens perspektiv stärker verksamhetens kvalitet
• Relationer och professionell kompetens är avgörande
• Politiska prioriteringar riskerar att styra bort från barns behov
• Fritiden är en central men ofta förbisedd jämlikhetsfråga
Den kommunala satsningen Meningsfull fritid innebär att barn får tillgång till trygga, kostnadsfria och lokalt förankrade aktiviteter där deras egna intressen ska påverka innehållet. Satsningen bygger på samverkan mellan kommunen, lokala föreningar och nationella organisationer, med målet att skapa en fritid som både är rolig och möjlig att delta i oavsett familjens resurser.