Äldre plack visar starkare samband med skador på hjärnans nervcellskopplingar
Vid alzheimer bildas amyloidplack i hjärnan över tid. Hos möss orsakar äldre plack större förlust av nervkopplingar än yngre plack, visar en ny studie från Göteborgs universitet.
Plack av proteinet amyloid beta är ett av de mest kända patologiska kännetecknen vid Alzheimers sjukdom. Men varför vissa plack verkar farligare än andra har länge varit oklart. Nu visar forskare att plack inte är statiska – de mognar och förändras över tid, och de mest mogna placken påverkar hjärnans nervkopplingar mest.
– Vi ser att äldre plack är tätare, mer fibrillära och tydligt kopplade till större synapsförlust. Det visar att plackens ålder är en avgörande faktor för hur skadliga de blir, säger Jörg Hanrieder, professor i neurokemi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Olika stadier
Resultaten publiceras i tidskriften Nature Communications. Studien baseras på en metod som forskarna utvecklat, som gör det möjligt att ”tidsstämpla” placken i hjärnan hos möss med alzheimerliknande förändringar. Genom att kombinera masspektrometri baserad kemisk avbildning med så kallad spatial biologi kunde de följa hur varje plack bildas, växer och påverkar nervceller i sin närhet. Spatial biologi gör det möjligt att analysera molekyler direkt i vävnad och koppla förändringar i cellernas tillstånd till den omgivande vävnadens utveckling.
Resultaten visar att det inte bara är mängden plack som avgör hur sjukdomen utvecklas, utan också hur de mognar och förändras. Kunskapen kan bidra till bättre diagnostik och mer träffsäkra behandlingar som bromsar sjukdomsförloppet innan stora delar av hjärnans nervkopplingar går förlorade.
![[none]](/sites/default/files/styles/33_10_13_small_1x/public/2025-06/Jo%CC%88rg%20Hanrieder%2001%20%281%29.jpg?h=3fdc5681&itok=FVjeY4Si)
– Om vi kan identifiera vilka plack som är mest skadliga och i vilket stadium de befinner sig, kan framtida läkemedel riktas mot just de mest destruktiva formerna av amyloid, säger Jörg Hanrieder.
Laboratorium för spatial biologi
Forskningen bakom studien har också lett till att ett nytt laboratorium för spatial biologi växer fram vid Sahlgrenska akademin.
Det är ett behovsdrivet initiativ från forskarna själva, med målet att göra den snabbt växande tekniken tillgänglig för fler. Utvecklingen väntas få stor betydelse för forskning om celler och vävnaders samspel de kommande decennierna.
Artikel: Isotope-encoded spatial biology identifies plaque-age-dependent maturation and synaptic loss in an Alzheimer’s disease mouse model.
DOI: https://doi.org/10.1038/s41467-025-63328-y
