Vasileios Angelomenos: Nyare CT-baserad teknik kan mäta tidig protesrörelse och förutsäga proteslossning

Bild

VASILEIOS ANGELOMENOS
Disputation: 13 februari 2026  (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: Fixation and migration in total hip arthroplasty
Ämnesområde: Ortopedi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper

Artros i höften är vanligt och behandlas i regel med en total höftprotes (THA). Protesen som består av två delar, en ledkula (oftast i metall) och en ledskål (oftast i plast.) Protesdelarna kan förankras i benet med eller utan cement. En ny höftprotes ger oftast mycket god smärtlindring och funktion, men det finns en risk att protesen lossar på sikt och att operationen behöver göras om.

– Att protesen lossar kan bero på en infektion, men det är vanligare att cementerade proteser lossnar utan infektion, säger Vasileios Angelomenos, specialistläkare inom handkirurgi och ortopedi på Handkirurgiska kliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.

Exakta mätmetoder och stegvis utvärdering

Tidig rörelse i en cementerad höftprotes är ett fenomen som kan uppstå relativt kort efter operationen och är en känd riskfaktor för framtida lossning av protesen. För att kunna upptäcka och mäta dessa små mikrorörelser krävs mycket exakta mätmetoder och en säker, stegvis utvärdering av nya material och metoder. 

– Illustrationen ovan visar tidiga mikrorörelser i gränsytan mellan cement, benet och protesen. Vätska och partiklar ”pumpas” mellan ben och cement och driver en inflammation som successivt leder till cementutmattning, nedbrytning och upplösning av benvävnad (osteolys) och implantatlossning.

Mikrorörelser i olika bencement 

– Jag har utvärderat en nyare mätmetod - en lågdos-CT‑baserad metod (CT‑RSA*) mot traditionell, markörbaserad RSA (MBRSA*) för att mäta mikrorörelser efter protesoperation. Metoderna skiljer sig i krav på markörer, bildtagning och kvalitetskontroll.

Vasileios Angelomenos har också i en cementstudie studerat fixationsprestandan på en nyare bencement - Refobacin Bone Cement R, och även jämfört den med den vanligare - Palacos R+G. Han har även undersökt hur två olika sätt att blanda cementen på påverkar tidiga mikrorörelser, samt undersökt patientrapporterade utfall (PROM) med hjälp av standardiserade enkäter där patienter själva skattar sin hälsa, symtom, funktion och livskvalitet före och efter behandling.

Tidig rörelse kan mätas utan inopererade markörer

Resultaten i de fyra delstudierna i avhandlingen visar att CT‑RSA kunde påvisa mikrorörelser vid både ledskål och stam som var jämförbara med markörbaserad RSA (MBRSA*) och med mycket hög trovärdighet oavsett vem som utför analysen. Det innebär att tidig proteströrelse kan mätas utan inopererade markörer, vilka i annat fall krävs vid traditionella mätmetoder, vilket kan förenkla studier och uppföljningar. 

– I cementstudien sågs inga signifikanta skillnader i protesmigration eller patientrapporterade utfall mellan Refobacin och Palacos R+G två år efter operationen, och blandningssystemet hade ingen mätbar effekt, vilket tyder på att de är likvärdiga.

Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Det mest givande har varit att arbeta i gränslandet mellan klinik, bilddiagnostik och metodutveckling, och att se hur exakta mätningar kan bidra till säkrare implantat och kirurgi. Det mest utmanande har varit att optimera och standardisera CT‑protokoll och analys, samt hantera rörelse- och metallartefakter som kan försämra bildkvaliteten. Kombinationsrollen klinik–forskning kräver också mycket logistik och prioritering.
 

 Text: Susanne Lj Westergren