– Ett forskningsprojekt kom jag med i för att jag var med i samma löparklubb som Elisabeth Björk Brämberg, som är docent i arbetsmedicin. Man hinner ju prata en hel del under långa träningspass, säger Elisabet Sernbo, nybliven docent i socialt arbete.
Samtalen ledde till att hon kom med i ett projekt vid Karolinska institutet om återgång i arbete för personer med lätt till måttlig psykisk ohälsa. På grund av pandemin var forskarna tvungna att ändra upplägg från fokusgrupper till individuella telefonintervjuer. Det visade sig ge ny kunskap både om deltagarnas erfarenheter och om metoden.
– Samtal via telefon skapade inte främst distans. I stället kunde deltagarna styra situationen mer och tala friare om sådant som annars kan vara svårt att berätta om.
Intresse för möten mellan människor
Elisabet Sernbos forskning präglas av intresset för vad som händer i mötet mellan människor. Hon har studerat kuratorers arbete i hälso- och sjukvården, till exempel vid smittspårning av sexuellt överförbara infektioner, och så kallade asylkuratorers arbete. Forskningen rör frågor om integritet, ansvar och professionellt handlingsutrymme.
Om personal lämnar en medicinförpackning på ett bord, så kommunicerar det något.
I studier om palliativ vård har hon analyserat kommunikationen mellan patienter och anhöriga. Resultaten visar att kommunikation ofta sker på andra sätt än bara genom ord.
– Det kunde vara kroppsliga förändringar eller hjälpmedel i hemmet. Om personal lämnar en medicinförpackning på ett bord, så kommunicerar det något.
Studien visar också att patienter i livets slutskede överväger väldigt noga vad de berättar, när och för vem.
– Det handlar inte alls om brist på insikt, utan om hänsyn. Därför behöver vårdpersonal lyssna varsamt och undvika snabba tolkningar av vad patienter verkar säga och inte säga.
Öppenhet för olika perspektiv
På senare år har Elisabet Sernbo fördjupat sig i kunskapsfrågor, både i förhållande till vetenskapligt skrivande och till det sociala arbetets praktik: Vad kan förstås och räknas som kunskap, och hur används den?
Forskning handlar om att försöka förstå människors livsvärldar utan att förenkla dem.
I sin docentföreläsning lyfte hon ett oväntat exempel om när dödsmetallbandet Entombed satte upp en gemensam föreställning med Kungliga baletten år 2002.
– Det hade så lätt kunnat bli pajigt eller tramsigt. Men bandet och dansarna möttes i lyhördhet, utan att ge upp sin integritet. Det blev fantastiskt.
För henne är det som en bild av forskningens kärna och hur hon ser på forskarrollen.
– ”Vad händer när olika världar och perspektiv möts?” Det är så inspirerande. Forskning handlar om att försöka förstå människors livsvärldar utan att förenkla dem.
Text: Anna Vörös, kommunikatör
