Anna Fändriks: Tibiaplatåfraktur kan medföra långvariga utmaningar

Bild

ANNA FÄNDRIKS
Disputation: 17 oktober 2025 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: On tibial plateau fractures. Gait function and patient experiences
Ämnesområde: Ortopedi 
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper

En tibiaplatåfraktur är en knäfraktur, som påverkar en av kroppens mest viktbärande ledytor. En del av de patienter som drabbas upplever kvarstående problem lång tid efter skadan, vilket utgör utmaningar för både patienten och vårdgivaren.

– När jag arbetade på Fysioterapin på Mölndals sjukhus uppmärksammade vi att vissa patienter som drabbats av denna frakturtyp hade svårt att återfå sin tidigare aktivitetsnivå och funktion, säger Anna Fändriks som är fysioterapeut med specialistkompetens inom ortopedi och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.

Samtidigt fanns det förvånansvärt lite dokumenterat i den vetenskapliga litteraturen. Detta gjorde ämnet intressant att fördjupa sig i och blev startpunkten för hennes doktorandstudier.

Djupare förståelse för utmaningarna 

En djupare förståelse för utmaningarna med återhämtning efter tibiaplatåfrakturer i knäleden, har varit Anna Fändriks huvudmål med sin avhandling.

– En av studierna är en intervjustudie där patienterna berättar om sina erfarenheter efter frakturen. Två av studierna undersöker gångfunktionen objektivt med hjälp av vårt tredimensionella rörelseanalyssystem. Den fjärde studien fokuserar på mätsäkerheten i detta system, för att säkerställa att data är tillförlitliga i både klinik och forskning.

Tuff skada med stort behov av stöd

Resultaten visar att tredimensionell rörelseanalys är en tillförlitlig metod för att mäta hur knät böjs och sträcks när vi går, men hänsyn bör tas till att den tenderar att underskatta hur mycket knät faktiskt böjs. Det ger värdefull information om knäfunktionen i rörelse.

– Vi fick också bekräftat att rehabiliteringstiden är lång och att det sker förbättringar upp till två år efter skadan. Detta visade sig både i patienternas svar i frågeformulär samt i resultaten från rörelseanalysen. Dock tycks möjligheten att påverka knäledens rörlighet vara som störst under de första sex månaderna efter skadan. 

Patienterna beskrev skadan som tuff och efterfrågade mer stöd under rehabiliteringen och generellt så lyftes kontakten med fysioterapeut som positiv.

Viktigt att resultatet kommer patienterna till godo

Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Det har varit givande att min forskning har utgått från en kliniskt förankrad frågeställning, med ambitionen att resultaten ska komma patienterna till godo. Jag är glad att ha varit med i hela forskningsprocessen – från forskningsplan och etikansökan, till datainsamling, analys och publicering. Det svåraste har varit att få tiden att räcka till och att hinna fördjupa sig i allt nytt som det här ämnet har inneburit, framför allt metodmässigt.

Text: Susanne Lj Westergren