I studien har Jessica Påfs, forskare i sexuell hälsa, djupintervjuat tjugoåtta svenska kvinnor i åldrarna 23 till 69 år. Samtliga hade erfarit fontänorgasm (kvinnlig ejakulation) på egen hand eller under sex med män. Några av dem även med kvinnliga partners. Men upplevelsen hade gett upphov till vitt skilda känslor.
– Några beskrev det som en superkraft, en förundran och en stolthet över vad deras kroppar kunde, och att fontänorgasmen gav dem en djupare och annorlunda tillfredsställelse än en orgasm utan ejakulation , säger Jessica Påfs.
En annan grupp kände sig tvärtemot besvärade eller skamsna över att de ”blötte ner sig” under samlag. I många fall var detta kopplat till en ängslan över vad vätskan egentligen var; ifall det fanns urin i den. Oro över hur partnern skulle reagera gjorde att de kunde försöka kontrollera eller hindra ejakulationen.
– Däremellan fanns det andra som var mer eller mindre likgiltiga inför fontänorgasmen. Om något var de snarare besvikna över att den inte gav någon känsla av orgasm, säger Jessica Påfs.
Här kan den svenska benämningen – fontänorgasm eller sprutorgasm – bli vilseledande menar Jessica Påfs. Narrativet kring kvinnlig ejakulation skapar en förväntan på en orgasm utöver det vanliga som inte är självklar för alla kvinnor, utan det kan lika väl vara att ejakulationen sker obemärkt eller utan någon förhöjd känsla av njutning.
Och att det behövs mer kunskap kring kvinnlig ejakulation är något alla kvinnor i studien vittnar om.
– Det handlar lika mycket om att upplysa om vad själva ejakulationen är, varifrån den kommer och vad den innehåller, som att förstå att detta är en naturlig del av kvinnans sexualitet och inte – vilket är en förekommande vanföreställning – något som porrindustrin fabricerat, säger Jessica Påfs.
