Memento mori. Föreställningar om döden och livet efter detta i de antika kulturerna

Kursens består av fyra delkurser, sammanlagt 15 hp. Dödsföreställningar och dödsritualer: teoretiska perspektiv (3 hp) Conceptions of death and death rituals: theoretical perspectives (3 hp) Grekland. Döden i arkeologin (3 hp) Greece. The archaeology of death (3) Etrurien. Dödens ikonografi (4 hp) Etruria. The iconography of death (4 hp) Delkurs 4: Döden i Rom. Textens evidens (5 hp) Death in Rome. Textual evidence (5 hp) Dödsföreställningar och dödsritualer: teoretiska perspektiv (3 hp) Döden hade en central roll i de antika samhällena. Döden var långt ifrån en angelägenhet enbart för den enskilde utan berörde i hög grad såväl familj och släkt som stat. Döden var strängt omgärdad av ett antal ritualer, vars syfte både var att underlätta för den avlidne att passera gränsen mellan de två tillstånden liv och död, dels fungerade som ett sammanhållande kitt för den kvarvarande familjen och omgivande samhällsstrukturen. I detta introducerande kursavsnitt fokuseras på de antika samhällenas syn på döden i ett generellt perspektiv, liksom på de riter och ritualer som omgärdade den döde. Kursavsnittet betonar teoretiska perspektiv, antropologiska tolkningar och forskningshistoriska aspekter på och av döden och dess ritualer i antikens Grekland, Etrurien och Rom. Grekland. Döden i arkeologin (3 hp) Kursmomentet belyser hur arkeologi som vetenskap kan ge upplysningar om föreställningar och ritualer kring döden i järnålderns Grekland. Fokus kommer att läggas på begravningsriter, gravgåvor etc. som en källa till kunskap om människors status vad det gäller både social tillhörighet och kön. Den aktuella perioden sträcker sig mellan ca.1100-700 f Kr och visar upp en stor variation av både begravningsseder, gravmarkörer och gravgåvor. I synnerhet ett antal kvinnogravar är av intresse då de ur både arkeologisk och antropologisk synvinkel ger upplysningar om hur kvinnor värderades av sin samtid. Etrurien. Dödens ikonografi (4 hp) Etruskerna har inte lämnat några litterära verk, mytologiska berättelser eller sagor efter sig. Majoriteten av de inskrifter som trots allt finns behandlar sakfrågor som vem en person var och när han dog eller var gränser för en familjs marker fanns eller vilken gud som mottagit ett offer. Trots detta finns ett rikt arkiv i form av bilder av skiftande slag. Många hittar man som berättande målningar i gravar. Intressant nog kan man följa förändringar och religiösa föreställningar om "dödsresan" och livet efter döden genom att systematiskt studera dessa gravmålningar. Många fynd av skulpterade sarkofager har vidgat vår kunskap också om senetruskiska trosföreställningar i samband med döden. Delkursen kommer att ge dig inledande kunskap om hur man kan tolka bilder med vetenskapliga krav på trovärdighet. Du kommer att studera gravmålningar och sarkofagframställningar för att få en insikt i trosföreställningar om döden hos etruskerna. Du kommer också att få fördjupa dig i dessa gravbilders funktion. Vad ville de säga om dem som beställde dem, släkten och andra efterlevande, och hur kunde konstnären skapa en bildlig berättelse så att dess budskap rätt kunde tolkas av den samtida betraktaren? Döden i Rom. Textens evidens (5 hp) I detta kursmoment fokuseras dels på romerska föreställningar om döden, dels på begravningsritualer i Rom. Döden i Rom beskrivs i den antika litteraturen ofta som ett spectaculum, skådespel, alltså en offentlig handling som helst skulle beskådas och beskrivas. Dödsögonblicket sågs som ett av livets stora ögonblick, där den enskildes personlighet skarpt framträdde och skapade personens eftermäle. Också i den romerska begravningsceremonin stod minnet i centrum: minnet av den enskilde och av förfäderna. Inte minst speglas detta i processionen av döda anhöriga, representerade av skådespelare iförda masker, som ledsagade den avlidne till graven. I kursen analyseras litteraturens berättelser om döden och begravningar i Rom utifrån begrepp som skådespel, ritual, minne, historia och identitet.