Ett yrke där man aldrig blir fullärd - specialistsjuksköterskan Alva berättar

Alva är specialistsjuksköterska med inriktning mot onkologisk vård och delar sin tid mellan kliniskt arbete på en canceravdelning på Sahlgrenska sjukhuset och ett uppdrag som koordinator i Team Ung, där hon möter ungdomar och unga vuxna med cancer. 

– Jag vårdar patienter med många olika diagnoser, bland annat testikelcancer, malignt melanom och sarkom. Ofta handlar det om behandling i form av cellgifter och immunterapi, men vi har också patienter som vårdas på grund av biverkningar och infektioner. Ibland har jag också hand om patienter som vårdas palliativt,  i livet slutskede, där fokus ligger på symtomlindring.  

I Team Ung träffar Alva patienter med alla olika cancerdiagnoser
i åldrarna 16–30 år på hela sjukhuset, även barn. 
–Vi har som målsättning att alla i den åldersgruppen får den information och hjälp de behöver, samt att vi erbjuder olika former av psykosocialt stöd kontinuerligt under deras cancerresa.

Ett djupt meningsfull vardag

Alvas vardag består av att vara nära människor i svåra skeden. 
– Det är meningsfullt att få vara en stabil punkt i en livssituation där människan är som mest utsatt. Att få finnas där när sjukdomen vänder upp och ned på tillvaron och att hjälpa patienten att navigera genom behandlingar, beslut och osäkerhet betyder mycket.

Att arbeta med ungdomar och unga vuxna med cancer har en särskild dimension. Det är en fas i livet som redan präglas av identitetssökande, frigörelse och framtidsdrömmar, och när en allvarlig sjukdom drabbar kan allt sättas på paus. Många upplever att de hamnar mellan systemen, eftersom de varken är barn eller fullt etablerade vuxna.

– Den psykologiska belastningen är ofta hög, med rädsla för återfall, oro inför framtiden och existentiella frågor som ständigt är närvarande. Därför är arbetet med den här gruppen så viktigt. Det handlar inte bara om att behandla en sjukdom, utan om att stödja en människa mitt i en avgörande livsfas och se hela individen – deras relationer, drömmar, rädslor och framtid.

För Alva är engagemanget också personligt.

– Jag är själv i samma ålder. Det hade lika gärna kunnat vara jag. Den insikten skapar närhet och engagemang och ger både ödmjukhet och en djup känsla av mening.

Från egen erfarenhet till yrkesval 

Alva utbildade sig till undersköterska på gymnasiet och tanken på att bli sjuksköterska inom onkologi fanns redan då.
– Precis när jag hade börjat på vård- och omsorgsprogrammet gick min mamma bort i bröstcancer. Jag var 16 år och hade bara gått två veckor på gymnasiet, men jag visste redan då att det var cancer jag skulle arbeta med. Jag ville veta varför min mamma dog i bröstcancer trots att prognosen beskrevs som god. Jag ville också att andra barn till personer som dör av sin cancer inte ska behöva gå igenom det som jag fick gå igenom. Det fanns ingen då som följde upp hur vi barn hade det hemma utan vår mamma. 

Redan innan studenten sökte hon arbete på onkologen på Sahlgrenska och började där en vecka efter examen. Efter en tid började Alva läsa till sjuksköterska vid Göteborgs universitet och senare även specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot onkologisk vård. 

Att bli sjuksköterska är utan tvekan det bästa beslut jag har tagit

Specialistutbildningen har haft stor betydelse för hur Alva ser på sin professionella roll i dag. Den har inneburit både fördjupad kompetens och en tydligare professionell roll.
– Jag har fått en djupare förståelse för den avancerade omvårdnaden och en större säkerhet, både i mig själv och i min profession. Jag vågar ta större plats i vårdteamet och vet bättre hur jag verkligen kan hjälpa patienten.