Pruttskämt och pryda maskiner
Röstassistenter som Alexa marknadsförs ofta som smarta hjälpmedel som effektiviserar vardagen. Men när tekniken flyttar in i hemmen svalnar intresset fort. Det visar ny forskning där skratt används som nyckel för att förstå hur människor faktiskt använder – och förstår – artificiell intelligens i vardagen.
Studien bygger på ljudinspelningar från familjer som nyligen börjat använda en röstassistent i hemmet och samtyckt till att medverka i forskningsstudien. Forskarna har analyserat de situationer där skratt uppstår, och resultaten pekar i en tydlig riktning: Skratten handlar sällan om tekniken i sig – utan om samspelet mellan människorna omkring den.
Skratten kunde uppstå i situationer som när röstassistenten missförstod ett kommando, sade något oväntat eller vägrade svara av vad deltagarna uppfattade som prydhet. Men det riktades nästan aldrig mot tekniken som samtalspartner. I stället delades det mellan människor i rummet, som ett sätt att visa samförstånd, hantera irritation eller att leka tillsammans.
– Ibland uppstod skratt när en grupp satt och flamsade och lekte med Alexa, eller när de pratade med varandra men Alexa svarade, säger Erik Lagerstedt, postdoktor i datalingvistik vid Göteborgs universitet.
Vi skrattar alltså åt men inte med våra apparater. Tekniken fungerar mer som en katalysator för mänsklig interaktion än som en egen deltagare i samtalet.
Även i ett fall där en ensam person interagerade med Alexa så visade analysen att skrattet främst var till för att väcka uppmärksamhet hos någon i rummet intill.
Från entusiasm till vardagsrutiner
Forskarna ser också ett tydligt mönster i hur tekniken används över tid. I början präglas användningen av nyfikenhet och entusiasm men ganska snabbt krymper användningen till ett fåtal vardagliga funktioner.
– I början är folk ofta glada och nyfikna men det övergår snart till att tekniken bara används till en handfull enkla saker som att starta en timer eller en spellista, eller att höja, sänka eller pausa musiken när händerna är upptagna med annat.
Det står i kontrast till hur tekniken ofta marknadsförs, med löften om avancerade och spektakulära funktioner. Just därför menar forskarna att vardagssituationerna är avgörande att studera. Det är där tekniken får betydelse.
Skratt är mer än en reaktion
Tidigare forskning har försökt kategorisera skratt i mötet mellan människa och AI, till exempel som reaktioner på tekniska fel eller skämt. Men när forskarna försökte använda samma kategorier på materialet i den här studien blev det snabbt tydligt att de inte räckte till.
– Skratten visade sig ofta hamna i flera kategorier och samma skratt kan ha flera funktioner samtidigt. De är inte bara en reaktion på något utan kan bära ett budskap. Det visar att man behöver hela den sociala situationen för att förstå vad skrattet gör eller är till för, säger Erik Lagerstedt.
Risker med teknik som verkar förstå
Skratt är en viktig del i hur människor interagerar med varandra och behöver därför tas på allvar i forskningen. Men studien väcker också större frågor om hur vi förhåller oss till teknik som uppfattas som social. Människor har en stark tendens att tillskriva teknik mänskliga egenskaper och att tro att den förstår mer än vad den faktiskt gör.
Detta är inte nödvändigtvis ett problem i sig. Men i kombination med design som är tänkt att kännas trevlig, social och engagerande kan det få konsekvenser. Inom design talar man om så kallade ”dark patterns” – ett slags psykologiskt fulspel som manipulerar användarna för att få dem att använda tekniken mer, lita på den mer eller att dela mer information än de annars skulle göra.
– Jag tror att de största riskerna uppstår när tekniken framstår som att den förstår. Social teknologi kan få folk att sänka garden och lita mer på den, eller vara villiga att spendera mer pengar än de hade tänkt, säger Erik Lagerstedt.
Skratt och humor har potential att bli kraftfulla verktyg i sådana sammanhang.
Forskning för verklig vardag
Erik Lagerstedt betonar vikten av att hålla flera perspektiv levande samtidigt i forskningen: utveckling, tillämpning och kritisk granskning.
– Det är viktigt att ta alla tre perspektiven på allvar och inse att det finns nyanser inom alla tre, säger han och fortsätter:
– Ny teknik har stor potential att lyfta, hjälpa och ge stöd åt människor, men den kan också förstärka normer och beteenden på sätt som vi inte alltid reflekterar över.
Studien Fart Gags and Prudent Machines: Laughter in Human-Agent Interations ingår i det större forskningsprojektet Divergens och konvergens i dialoger: Den dynamiska hanteringen av missmatchningar vid Göteborgs universitet. Projektet leds av Christine Howes, professor i datalingvistik, och finansieras av Europeiska forskningsrådet.
Nu fortsätter arbetet med en mer detaljerad analys av materialet. Forskarna går igenom varje situation systematiskt: Vem som säger vad, när skrattet uppstår och hur det hänger ihop med den sociala kontexten.
Målet är att bidra till en mer nyanserad förståelse av dialog – inte som en serie enskilda yttranden, utan som en gemensam aktivitet där människor tillsammans skapar mening.
Text: Johanna Hillgren
Kontakt:
Erik Lagerstedt, postdoktor i datalingvistik, e-post: erik.lagerstedt@gu.se
Christine Howes, professor i datalingvistik, tel: 0766-185 911, e-post: christine.howes@gu.se
Studien är fritt tillgänglig:
Läs mer om forskningsprojektet Divergens och konvergens i dialoger: Den dynamiska hanteringen av missmatchningar (DivCon: Divergence and convergence in dialogue: The dynamic management of mismatches):