– Childism som akademiskt begrepp handlar om diskriminering av barn – hur barn intar en marginaliserad roll i samhället till förmån för vuxna. Som kritisk teori syftar childism till att synliggöra och stärka barns rättigheter, förklarar Jeanette Sundhall, filosofie doktor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet som har forskat länge på barn och barns rättigheter.
Varför behövs forskning om childism?
– För att omdefiniera grundläggande begrepp och normer så att de kan omfatta även barns erfarenheter. Hela teoribildningen kring mänskliga rättigheter är konstruerad kring vuxenhet och barn hamnar därför i en position där de saknar rätten till rättigheter.
– Rättigheter anses tillhöra rationella individer och genom den västerländska historien har rationalitet diskuterats som en egenskap det vuxna subjektet besitter. Barn kan enbart vårdas, disciplineras eller utvecklas till rationella individer i den här förståelsen.
– Det finns ett behov av en politiskt driven förändring där barn blir berättigade att uttrycka sina egna synpunkter och att hävda sin skillnad mot det vuxna subjektet och mot vuxenhetsnormer. Det behovet är något som forskningen inom childism syftar till att belysa.
Hur kom du först i kontakt med childism?
– För tio år sedan när jag följde Göteborgs ungdomsfullmäktige i forskningsprojektet Barn som politiska subjekt. Därefter använde jag det i en vetenskaplig artikel som bland annat har citerats av John Wall, som är den som utvecklat den kritiska teorin kring childism och som också är föreståndare på The Childism Institute vid Rutgers University.
– John bjöd in mig till ett så kallat colloquium, ett samtal, där jag och andra fick presentera hur vi använder childismbegreppet. The Childism Institute är ett internationellt och tvärvetenskapligt projekt med fokus på teori och praktik som syftar till att lyfta barns rättigheter.
Varför är ämnet viktigt just nu?
– Barns rättigheter måste stärkas. Även om barnrättskonventionen är lag i Sverige så är det svårt för barn att få sina rättigheter tillgodosedda.
– Just nu förekommer två motsatta men samexisterande diskurser som rör barn. I den ena diskursen, där frågor som rör brott och straff ingår, ifrågasätts barns position som särskilt sårbara och skyddsvärda och de likställs med vuxna.
– I den andra diskursen, där så kallade kulturkrigsfrågor ingår, betonas istället barns sårbarhet och skyddsvärde och det poängteras att barn skiljer sig från vuxna. Här hävdas att barn måste skyddas från företeelser som dragqueens, prideparader och viss litteratur.
– I den här diskursen används alltså barnfigurationen bland annat med syftet att ifrågasätta minoriteters rättigheter.
Vad kommer de forskare och doktorander som söker kursen att få ut av den?
– Man får möjligheten att träffa och nätverka med forskare och studenter från olika länder och olika akademiska bakgrunder och man kan få nya perspektiv på sina egna projekt.
– Vi som undervisar på kursen är forskare från hela världen och har skrivit mycket om barn och barns rättigheter inom vitt skilda ämnen, som filosofi, genusvetenskap, statsvetenskap, religionsvetenskap, sociologi och pedagogik.
– Man behöver inte ha någon tidigare erfarenhet av att ha arbetat med begreppet childism för att gå kursen.
Av: Erik Pedersen
