Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Ny forskning om Lille Bror Söderlundh på Jonsereds herrgård

Publicerad

Ny forskning om tonsättaren och viskompositören Lille Bror Söderlundh presenterades nyligen på Jonsereds herrgård för forskare, vissångare och musiker.

Inom ramarna för seminarieserien Den Stora Svenska Sångboken ägnade vissångare, musiker och forskare en heldag på Jonsereds herrgård till att utforska tonsättaren och viskompositören Lille Bror Söderlundh (1912-1957) och dennes mångfacetterade musikaliska gärning. Seminariet bjöd samtidigt på helt ny forskning.

Dagen inleddes med att Christina Mattsson, folklorist, visforskare och Lille Bror Söderlundhs svärdotter, tillsammans med sångaren och gitarristen Jan-Olof Andersson bjöd på biografiska berättelser och musikaliska exempel.

Från usla realskolebetyg till Nils Ferlin-tonsättare

När Lille Bror Söderlundh lämnade Värmland på 30-talet var det med skamligt dåliga realskolebetyg. Kommen från en musicerande familj där mamman spelade luta, vilade hans eget skapande på en folklig musikalisk grund, där ingen musik var sämre än någon annan.

I Stockholm tog han sig in på Musikkonservatoriets violinistklass, träffade Nils Ferlin och inledde det samarbete där Ferlins dikter blev till visor som fick stor spridning bland svenska folket.

Mattsson berättade om Söderlundhs kamp med studier och parallella arbeten, alltifrån hur han arbetade som kapellmästare i en orkester där han som pausnummer till publikens förtjusning uppträdde utklädd till Bellman, till hur han lämnade musikkonservatoriet utan formell examen och likväl flitigt användes i bland annat Karl Gerhard-revyer och Taggen-revyer.

Från barnvisor till körverk - ny forskning om Söderlundhs genrer

Samtidigt som Söderlundh blev en alltmer eftersökt vissångare utvecklades en annan konstnärlig sida inom kompositörskapet. Mattsson öppnade för detta med redogörelse för hur Söderlundh bland annat hyrde konserthusets lilla sal och betalade Sixten Ehrling för att framföra några av hans tonsättningar vid sidan av framförda sånger.

Vid flygeln tog oss Olle Edström, professor i musikvetenskap, rätt ned i djupet av Söderlundhs musikaliska gärning. Han inledde med att berätta om Söderlundhs intresse för litteratur och den bredd i hans repertoar som innebar alltifrån barnvisor till körverk.

Härefter bjöd Edström på splitter ny forskning och en genreindelning av Söderlundhs kompositioner gjord inför detta särskilda tillfälle, och vid seminariet förklarade och exemplifierade på flygel: barnvisor, enklare visor, schlager, folktonsvisor och konstvisor.

Finkultur, fulkultur och kulkultur

Samtalet som följde handlade om såväl Lille Bror Söderlundhs musikaliska spännvidd, som hans oförmåga att tacka nej till jobb, och den eviga kampen mellan fin- och så kallad fulkultur, tolkningsföreträde och populärkulturens inverkan på människor.

Samtalet kom också att beröra Söderlundhs samarbete med inte bara Evert Taube, utan också med Lennart Hellsing; det senare samarbetet kategoriserat som en konstnärlig ”lek” kring skolradioprogram med specialbyggda verkstäder och olika redskap där det lustfyllda i skapandet bejakades – det vill säga att göra det som var kul.

Om Jonseredsseminariet

Heldagsseminaret Den Stora Svenska Sångboken: "… men visorna äro klena sibyllor” hölls på Jonsereds herrgård den 6 februari 2019, och anordnades av Jonsereds herrgård vid Göteborgs universitet i samverkan med Svenska Visakademien, Folkuniversitetet och Institutionen för kulturvetenskaper.