Mästarna bakom bronsålderns hällristningar
I över 200 år har hällristningar från den nordiska bronsåldern väckt forskarnas intresse. Trots det vet vi fortfarande förvånansvärt lite om de individer som högg dessa figurer i berget. En ny avhandling vid Göteborgs universitet riktar fokus på personerna bakom ristningarna.
Julián Moyano Di Carlo, doktorand i arkeologi, föreslår att hällristningarna i Bohuslän övervakades av mästare som verkade inom institutioner som kontrollerade den tekniska och rituella kunskap som var knuten till hällristningarna och som verkade för en överföring till kommande generationer.
– Genom denna kontroll kan ristarna inte bara ha använt figurerna för att uttrycka idéer eller interagera med det övernaturliga, utan också för att utöva politiskt inflytande i sina samhällen, säger Julián Moyano Di Carlo.
I sin forskning har han analyserat hur ristningarna varierar i form, rumslig organisering, mängd och i relation till andra element. Analysen använde ett nyskapande angreppssätt som integrerar social teori och tvärkulturella jämförelser med noggrann 3D-dokumentation av ristningsytorna samt statistiska metoder för att identifiera mönster i materialet.
– Resultaten visar att hällristningarna i Bohuslän utvecklades långsamt och gradvis, sannolikt eftersom de var förankrade i konservativa traditioner som reproducerades av ett fåtal individer. Dessa personer tycks ha kontrollerat både valet av figurer och deras placering i landskapet, med en förkärlek för platser nära vatten och hällar med lämpliga geologiska egenskaper.
Elitistiskt lärlingssystem
Sådana platser verkar ha haft två funktioner, menar Julián Moyano Di Carlo. Medan små ristningsytor spridda över regionen troligen höggs i samband med ritualer kopplade till båtbygge och sjösättning, kan stora ristningsytor ha skapats vid maritima sammankomster. Dessa sammankomster kan ha främjat rörlighet och interaktion mellan ristare, vilket bidrog till en enhetlig regional stil och utvecklingen av ristningshantverket.
– Med tanke på hur sinnrika vissa ristningar är så är det troligt att ristarna förvärvade sina färdigheter genom att lära av mer erfarna kollegor. Dessa lärlingssystem formade hällristningspraktiken som elitistisk och förstärkte traditionens konservativa karaktär.
Sammantaget tyder resultaten på att ristarna var centrala aktörer i bronsålderns rituella maskineri och att de aktivt formade och upprätthöll dess sociopolitiska strukturer. Förhoppningen är att avhandlingen ska övertyga andra forskare om att hällristningar är en primär källa till förståelsen av det förflutnas sociopolitiska dynamik och inspirera till mer forskning på området.
Avhandlingen Masters of Water and Stone – Exploring the Social Role of Rock Art Carvers in Nordic Bronze Age Societies försvaras vid en disputation den 23 januari I Lisebergssalen (C350), Humanisten, Renströmsgatan 6 i Göteborg.
Kontakt:
Julián Moyano Di Carlo, tel: 0705-234 232, e-post: julian.moyano.di.carlo@gu.se