Den 1 oktober medverkade han i det första seminariet i den serie som Robert Aschberg anordnar i egenskap av gästprofessor vid JMG.
– De allra flesta som ägnar sig åt att trolla på nätet tappar bollen någonstans, så att anonymiteten spricker sade Martin Fredriksson, som ändå fick medge att det är långt ifrån alltid som han och hans kolleger lyckas med sina avslöjanden.
– I ungefär sextio procent av fallen får man fram en del uppgifter, i en tredjedel säkra och fullständiga.
Robert Aschberg började samarbeta med Martin Fredriksson när han för några år sedan gjorde Insider i TV3, ett dolda kameran- och debattprogram med fokus på kriminalitet och sociala orättvisor, där avancerad research på nätet var nödvändigt för att få fram underlag till programmen. Martin Fredriksson har sedan dess haft uppdrag för många medier, bland andra Aftonbladet och DN.
Vid seminariet gick han igenom en rad olika metoder för att få fram uppgifter, från de enklaste, som att plocka fram metadata ur en bild, till mycket komplexa detektiviska pusselprocesser där bland annat bevakning av myndighetskorrespondens och systematiska sökningar med egenskrivna program i sociala medier ingick.
Den som vill göra sig anonym på nätet löper störst risk att bli bortgjord på Facebook, det finns ett antal sätt att plocka fram oavsiktligt exponerad information där. Rättshaverister, av vilka det finns många bland politiska extremister, skriver ofta mail till polis och domstolar från anonyma mailkonton. Ibland kan mailen innehålla metadata som går att komma åt, ibland har kontona använts någon annanstans, kanske på sociala medier, där man kan hitta dem och sedan söka vidare.
Martin Fredriksson tipsade om en rad program som kan användas när man söker identifiera någon på nätet. Med Tineye kan man söka bilder, en tjänst som nu också Google erbjuder. Geotool kan användas för att söka IP-adresser, Whois och Domaintools för att söka domäner.
Robert Aschberg frågade om hur det är från den andra sidan, om de rättskaffens och hyggliga människorna vill dölja vad de har för sig, går det?
Martin Fredriksson svarade att program som Truecrypt och Pgp, som många journalister använder, såvitt han vet fortfarande är pålitliga, men ville ändå varna för att de program som dessa har funnits ganska länge, och det innebär att risken ökar för att de ska gå att knäcka:
– Det är ju inte bara säkerhetsprogram som kan bli mer avancerade när datakapaciteten ökar, också den datakraft som kan användas för att knäcka dem ökar, så helt säker kan man inte vara.
Det är väl också den slutsats man kan dra av seminariet: säker kan man aldrig vara. Och det gäller både onda och goda.