Hotet mot Kuba aktualiserar en lång konflikt
USA signalerar att Kuba kan stå på tur efter Venezuela och Iran och med det väcks en långvarig konflikt till liv. Relationen mellan länderna har präglats av motsättningar i över ett sekel – men utvecklingen kunde ha sett annorlunda ut, menar Håkan Karlsson, professor i arkeologi och Kuba-kännare.
USA kommer att ta kontroll över Kuba när man ”avslutat jobbet” i Iran. Det meddelade president Trump i början av maj, och undertecknade samtidigt en ny exekutiv order gällande nya sanktioner.
Det nya hotet är bara det senaste i en lång och konfliktfylld relation mellan USA och Kuba.
Håkan Karlsson, professor i arkeolog vid Göteborgs universitet, har skrivit sammanlagt sju böcker om ländernas infekterade relation. De två senaste böckerna, The Eisenhower Administration and the Cuban Revolution. Ambiguity and Aggression samt John F. Kennedy’s Cuba Policy. From the Bay of Pigs to the Missile Crisis (Nova Science Publishers), publicerades 2025 och sammanfattar hur situationen kulminerade efter den kubanska revolutionen 1959.
Med utgångspunkt i både amerikanska och kubanska källor visar han hur en initial osäkerhet i Eisenhoweradministrationen snabbt ersattes av en alltmer aggressiv linje.
– Det satte tonen för hela relationen fram till i dag. Man väljer en konfliktfylld väg som man inte hade behövt välja, säger Håkan Karlsson.
Från tvekan till konfrontation
Efter Fidel Castros maktövertagande 1959 försökte USA inledningsvis hitta en fungerande relation med den nya regeringen. Men när Kuba genomförde jordreformer som slog mot amerikanska ekonomiska intressen – inte minst inom sockerindustrin – förändrades situationen snabbt.
Eisenhoweradministrationen svarade med ekonomiska sanktioner, diplomatiska brytningar och hemliga operationer. Inom CIA:s så kallade Covert Action Program bedrevs ett ”smutsigt krig” med sabotage och destabilisering.
Samtidigt började planerna på en militär invasion ta form – planer som senare skulle genomföras under John F. Kennedy i form av invasionen i Grisbukten 1961.
– Redan 1960 pågick det som i praktiken var statsterror: man brände sockerskördar och försökte slå ut ekonomin, säger Håkan Karlsson.
Kennedy ärver konflikten
Kennedyadministrationen tog över en redan etablerad konfrontationspolitik. Efter det misslyckade invasionsförsöket intensifierades insatserna ytterligare, bland annat genom Operation Mongoose – en omfattande plan för att störta den kubanska regeringen.
– USA:s agerande drev i praktiken Kuba i armarna på Sovjet. Det var inte en förutbestämd utveckling, utan ett resultat av de beslut som fattades.
När Sovjetunionen placerade kärnvapen på Kuba 1962 pressades konflikten till bristningsgränsen i Kubakrisen.
Ett längre historiskt mönster
Men motsättningarna började långt tidigare än så. Redan på 1800-talet försökte USA köpa Kuba från Spanien, och när Kuba närmade sig självständighet 1898 gick USA in och tog kontroll över processen.
– Man kan spåra det här tillbaka till Monroedoktrinen. USA har länge sett Kuba som en del av sin intressesfär, säger Håkan Karlsson.
Under första halvan av 1900-talet hade USA stort inflytande över kubansk politik och ekonomi. Perioden med fria val under 1940-talet avbröts av Fulgencio Batistas militärkupp 1952 – en regim som gav amerikanska företag stort spelrum.
Missade möjligheter
Håkan Karlssons forskning lyfter fram att det fanns tillfällen då relationen hade kunnat utvecklas i en annan riktning. Även efter revolutionen fanns en öppning för samarbete, men den stängdes snabbt.
– Det fanns en möjlighet till en mer konstruktiv relation under de här åren. Men besluten på båda sidor låste fast utvecklingen, säger han.
Även senare har försök gjorts att bryta mönstret. Under Gerald Ford på 1970-talet diskuterades att häva blockaden, och Barack Obama försökte normalisera relationerna på 2010-talet. Men inga förändringar har blivit bestående.
– Obama väckte hopp, men han lyckades inte eftersom han inte fick kongressen med sig. Under Joe Biden hände ingenting och Trump, han vet nog inte riktigt vad han vill utan lyssnar mest på Marco Rubio.
Utrikesminister Rubio driver Kuba-frågan extremt hårt. Hans föräldrar lämnade Kuba men att det var för att fly kommunismen är en ren lögn, menar Håkan Karlsson och pekar på att föräldrarna i själva verket migrerade till USA 1956 – det vill säga tre år före revolutionen.
Dagens läge: stagnation och förfall
I dag beskrivs situationen på Kuba som alltmer pressad, både ekonomiskt och politiskt. Efter Sovjetunionens fall och senare Venezuelas kris har landet förlorat viktiga stöd.
– Det har gått käpprätt utför de senaste åren. Korruptionen är omfattande och systemet fungerar allt sämre, säger Håkan Karlsson.
Att Kuba nu pekas ut i amerikansk retorik som nästa möjliga mål i regionen kan ses som en fortsättning på ett långt historiskt mönster.
– Det spelar ingen roll om det är republikaner eller demokrater som sitter på makten i USA – grundinställningen har varit densamma i över 60 år.
Håkan Karlssons slutsats är att relationen mellan USA och Kuba fortfarande präglas av de vägval som gjordes i början av 1960-talet.
– Det är en konflikt som inte bara handlar om kalla kriget eller om Kubas politiska vägval. Det är en konflikt som lever vidare driven av USA:s imperialistiska ambitioner. Ambitioner som blivit plågsamt tydliga under Trumpadminstrationen. Denna sedan länge pågående konflikt påverkar fortfarande vad som är möjligt och omöjligt i dag.
Text: Johanna Hillgren