Utevistelse och kontakt med naturen kan främja både hälsa och välbefinnande hos äldre personer. Ändå är möjligheten att komma ut inte självklar för de som bor på särskilt boende. I en ny studie inom projektet OUT-FIT har forskare undersökt vad som krävs för att utevistelse ska bli en självklar del av vardagen. Resultatet är ett förslag till en nationell strategi för att säkerställa tillgången till utemiljöer och utevistelse.
Forskning visar att utevistelse kan bidra till fysisk aktivitet, social gemenskap och återhämtning. För äldre personer med demenssjukdom har tidigare studier också visat positiva effekter på bland annat välbefinnande och social interaktion.
Samtidigt varierar förutsättningarna för att komma ut. Utevistelsen kan påverkas av om det finns en lämpligt utformad fysisk miljö, av lokala prioriteringar och av personalens förutsättningar. Det innebär att möjligheterna att komma ut skilja sig mellan olika boenden och kommuner.
– Vi vet att tillgången till egen utemiljö vid särskilda boenden ligger på cirka 50 procent och att endast knappt 10 procent av boendena har en rutin för att erbjuda utevistelse. Det visar på behovet av en nationell strategi som säkerställer att äldre personer får möjlighet att komma ut. Vårt förslag har nu överlämnats till politiken och vi hoppas att det på sikt kan bidra till att en nationell strategi antas, säger Madeleine Liljegren, postdoktor vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa och en av forskarna bakom studien.
Fyra områden för bättre tillgång till utemiljöer och utevistelse
I studien har forskarna identifierat fyra områden som behöver ingå i en nationell strategi: utevistelse, vård, omsorg och rehabilitering utomhus, utformningen av utemiljö samt kunskap hos personal och chefer.
Ett konkret förslag är att alla personer som bor på särskilda boenden i Sverige ska erbjudas minst två timmars utevistelse per vecka, utifrån individuella behov och önskemål. Utevistelse ska planeras som en del av verksamheten och inte vara beroende av enskilda medarbetares initiativ.
Forskarna lyfter också fram den fysiska miljön. Det ska vara möjligt att på ett tryggt och så självständigt sätt som möjligt ta sig mellan inne- och utemiljöer. Utemiljön ska också kunna användas för vård, omsorg och rehabilitering när det passar den äldre personens behov och önskemål.
Bild
Helle Wijk, professor och forskningsledare
Foto: Göteborgs universitet
Från forskning till politik
Forskningsresultat kan ta lång tid att omsättas i praktiken och nå den politiska dagordningen. I det här fallet har dock processen gått betydligt snabbare. Strategiförslaget har redan uppmärksammats politiskt och lett till tre motioner i riksdagen.
– Det är ovanligt att resultat från forskning så snabbt omsätts i ett nationellt strategiförslag. Även om det fortfarande är ett förslag hoppas vi förstås att det så småningom ska bli verklighet, säger Helle Wijk, professor vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa och forskningsledare för OUT-FIT projektet.
Strategin har utvecklats genom tre workshoppar under ett och ett halvt år. I arbetet deltog forskare tillsammans med representanter från bland annat myndigheter, kommuner, verksamheter inom äldreomsorgen och civilsamhället. Deltagarna arbetade både med innehållet i strategin och med vad som skulle krävas för att genomföra den i praktiken.
Fakta om studien
Studien är en del av forskningsprojektet OUT-FIT vid Göteborgs universitet. Projektet undersöker hur utemiljöer vid särskilda boenden kan främja hälsa och välbefinnande hos äldre personer och vara en resurs i personalens arbete.
Författare: Anna Bengtsson, Sveriges lantbruksuniversitet Helene Landin, Sveriges lantbruksuniversitet Madeleine Liljegren, Göteborgs universitet Göran Lindahl, Chalmers tekniska högskola Susanna Nordin, Högskolan Dalarna Helle Wijk, Göteborgs universitet