Finland: En trött 100-åring som börjar piggna till

Under torsdagens seminarium som andordnades av Finlandssvenska föreningen i Göteborg stod Finlands 100 år av självständighet i fokus.

– Finland är så ungt. Det är en nation som föds ur konvulsioner; vedermödor och världskrig. Dess historia skiljer sig så mycket från Sveriges, ändå finns ett syskonskap mellan länderna. Det bottnar i kärlek även om vi ibland kollar snett på varandra, sa Christer Ahlberger, professor i historia vid Göteborgs universitet.

Historieprofessorn Dick Harrison hade kommit från Lund för att prata om dåtiden och Anders Eriksson, direktör för Finlandsinstitutet i Stockholm, fokuserade på var Finland befinner sig idag.

– 100-åringen har varit trött men börjar piggna till, sa han.

Han syftar på ekonomiska svårigheter som en besvärlig lånesituation, Nokias fall och Rysslands handelsblockad. Men också på ett svårt parlamentariskt läge där personfixeringen är stark och konflikterna finns inom snarare än mellan partierna.

"För att lösa problemet med en ofördelaktig ålderspyramid kommer man nog behöva öppna för mer invandring"

– 100-årsjubileet är ett tillfälle att bearbeta historien och ta nya vägar in i framtiden. Man håller bland annat på att ta sig in i nya branscher, nuvarande regering satsar till exempel mycket på bioenergi. Och för att lösa problemet med en ofördelaktig ålderspyramid kommer man nog behöva öppna för mer invandring, även om politiken just nu går i motsatt riktning.

Krigstrauma, muminmystik och fördomar

Dick Harrison pratade om Finlands första 100 år som nation. Han konstaterade hur lite medelsvensken faktiskt kan om grannen i öst trots vår gemensamma historia.

– Vi har gymnasietidens litteraturhistoria med Diktonius och ”Balladen om Röd-Eemeli”. Sen har vi muminrösten. Och så finns de snudd på rasistiska fördomarna om finländare som super, badar bastu och slåss med kniv. Personligen tänker jag mycket på krig och trauma när jag tänker på finskt 1900-tal. Men Tove Jansson är minst lika stark.

De här tre sakerna: krigstrauma, muminmystik och fördomar är något som lever inom var och varannan svensk menar Dick Harrison.

– De flesta har ingen aning om hur det faktiskt ser ut i Finland. Det finns en enorm okunnighet. Vi har en gemensam historia, bara några generationer tillbaka är Finland och Sverige samma land. Ändå är ointresset hisnande.

Världshistoriskt unikt

När Finland togs över av Ryssland 1808 sågs det i Sverige bara som något temporärt. Det var bara geografi, folket i öst var svenskar som bara hade råkat hamna under ryskt styre.

Men det var inte tillfälligt. Istället förblev Finland under ryskt styre tills landet utropade sin självständighet 1917. Sen följde krigen på varandra.

– Finland började sin självständighet som ett slagfält mellan världskrigets stormakter. När den vita sidan gick segrande ur striden fortsatte krig och oroligheter rasa kring landet. Det fanns inget som pekade på en lugn och fredlig utveckling. Nationen var som modellera som på något vis skulle formas till en stabil demokrati. Det var inte alls säkert att detta skulle gå bra.

Men det gjorde det. Finland blev ingen öststat utan följde samma utveckling som de övriga skandinaviska länderna. Dick Harrison menar att Finlands första sekel kännetecknas av paradoxer.

"Blodiga konflikter följer på varandra, ändå väljer Finland välstånd och demokrati."

– Blodiga konflikter följer på varandra, ändå väljer Finland välstånd och demokrati. Landet går från ett av västvärldens fattigaste till ett av de rikaste. Gång på gång bryter landet upp från den predestinerade vägen och väljer en annan riktning.

När Dick Harrison ser tillbaka på Finlands 100 år som nation ser han något världshistoriskt unikt.

– Finlands spännande historia visar att man kan välja det andra alternativet. Det är den största framgångssagan i modern tid. Synd att vi svenskar är helt omedvetna om det.