DNA bevisar befolkningsersättning under stenåldern
Genom att analysera DNA från forntida skelett vid en neolitisk gravplats nära Paris har ett internationellt forskarlag funnit bevis för en dramatisk befolkningsersättning för 5 000 år sedan. Resultaten tyder på att den befolkningskollaps som kallas ”den neolitiska nedgången” var vida utbredd över Europa.
– Genom att förena expertis från många olika discipliner kan vi nu börja förstå vad som hände under en av de mest dramatiska övergångarna i Europas förhistoria, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.
Den storskaliga genetiska studien visar att människorna som begravdes tillhörde två helt olika populationer, åtskilda av en dramatisk kollaps för omkring 5 000 år sedan. Studien leddes av forskare från Lundbeck Foundation GeoGenetics Centre vid Köpenhamns universitet och bygger på DNA-analys av 132 individer som begravdes vid gravplatsen Bury, cirka fem mil norr om Paris.
– Vi kan se ett tydligt genetiskt brott mellan de två begravningsfaserna. De människor som använde gravplatsen före och efter kollapsen verkar tillhöra två helt olika populationer, säger Frederik Seersholm, forskare vid Köpenhamns universitet.
– Detta visar att något betydelsefullt inträffade, som en större störning som ledde till att en population minskade och en annan anlände.
En kollaps i stenålderssamhället
Gravplatsen i Bury användes i två tydliga faser: en före och en efter det som arkeologer kallar ”den neolitiska nedgången”, en period då befolkningarna i nordvästra Europa minskade kraftigt.
Den första fasen, omkring 3200–3100 f.Kr., visar tecken på ovanligt hög dödlighet, särskilt bland yngre individer.
– Det är inte vad vi förväntar oss i en normal, frisk befolkning, säger Laure Salanova, forskningsledare vid CNRS och ansvarig för Bury-projektet.
– Det tyder på att någon form av katastrofal händelse kan ha inträffat, som sjukdom, svält eller konflikt.
Efter denna period övergavs platsen i flera århundraden. När den åter togs i bruk var de begravda människorna genetiskt annorlunda.
– Den andra gruppen hade starka genetiska kopplingar till södra Frankrike och Iberiska halvön, vilket tyder på att den representerar människor som migrerade norrut efter befolkningskollapsen, säger Salanova.
Sjukdomar spårade i de döda
Forskarna identifierade också DNA från flera patogener i de forntida kvarlevorna – bland annat Yersinia pestis, bakterien som orsakar pest, och Borrelia recurrentis, som orsakar återfallsfeber spridd av löss. Pest påträffades i individer från båda faserna, men var vanligare i den tidigare populationen.
– Förekomsten av patogent DNA visar att infektionssjukdomar påverkade människor vid den här tiden, säger Martin Sikora, docent vid Köpenhamns universitet.
– Även om det inte finns starka bevis för att pest ensam orsakade kollapsen, kan den samlade sjukdomsbördan ha varit en av flera bidragande faktorer.
Förändrade samhällsstrukturer
Med hjälp av DNA kunde forskarna också rekonstruera släktskap vid gravplatsen.
Under den tidigare fasen dominerades graven av stora, nära besläktade familjer över flera generationer.
– Det tyder på ett tätt sammanhållet samhälle där biologiska familjeband var centrala, säger Martin Sikora.
I den senare fasen finns färre nära släktingar, och de flesta är besläktade via en gemensam faderslinje.
– Detta visar att inte bara befolkningen förändrades, utan även hur samhället var organiserat, åtminstone i begravningssammanhang.
Ett utbrett skeende i Europa
Studien stärker bilden av att den neolitiska nedgången drabbade stora delar av Europa.
– Demografiskt kännetecknas den senare fasen av begravningar som är utspridda över tid, vilket kan tyda på en kraftigt reducerad befolkning eller att endast en utvald del av befolkningen begravdes där, säger Philippe Chambon vid CNRS, som ansvarat för analyserna av skeletten.
Miljödata från samma period visar att skogen bredde ut sig igen, vilket tyder på att jordbruksmark övergavs och att den mänskliga aktiviteten minskade kraftigt.
Studien visar också att nya populationer flyttade in i tidigare bebodda områden efter kollapsen.
– Resultaten tyder på att nedgången skapade utrymme för nya grupper att etablera sig i regionen, säger Salanova.
Tvärvetenskapligt samarbete
– Forskningen är resultatet av ett starkt tvärvetenskapligt samarbete, som kombinerar genetik och arkeologi med strontiumanalyser, radiokoldatering och palynologi [studiet av fossilt pollen], säger Kristian Kristiansen vid Göteborgs universitet.
Den vetenskapliga artikeln Population discontinuity in the Paris Basin linked to evidence of the Neolithic decline publicerades i Nature Ecology and Evolution den 3 april 2026:
https://www.nature.com/articles/s41559-026-03027-z
Kontakt:
Kristian Kristiansen, tel: 070-418 5767, e-post: kristian.kristiansen@archaeology.gu.se
Karl-Göran Sjögren, te.: 031-786 5254, e-post: karl-goran.sjogren@archaeology.gu.se