Arbetsförmåga kan signalera risk i arbetslivet

Forskning om psykisk ohälsa i arbetslivet har länge fokuserat på vad som händer efter sjukskrivning. I denna avhandling riktas i stället uppmärksamheten mot vad som sker innan. 

– Vi ville förstå vad som kännetecknar personer som faktiskt fortsätter arbeta och om det går att identifiera påverkbara faktorer i ett tidigt skede, säger Agneta Blomberg, som nyligen försvarade sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.  

Tidig indikator 

Avhandlingen bygger på data från omkring 8 000 yrkesverksamma i Sverige. Genom att kombinera enkät- och registeruppgifter har forskarna följt sambanden mellan psykiskt välbefinnande, arbetsförmåga och möjligheten att fortsätta arbeta utan längre sjukfrånvaro under ett år. 

Resultaten visar att bättre psykiskt välbefinnande hänger samman med högre arbetsförmåga. Sambandet är särskilt tydligt när arbetsförmågan mäts med ett mer sammansatt mått som fångar hur individen klarar sitt arbete i relation till sin psykiska hälsa. 

– Den typen av mått kan fungera som en tidig indikator. Det gör det möjligt att uppmärksamma risk innan en person blir sjukskriven och öppnar för tidiga insatser, särskilt på arbetsplatsen, säger Agneta Blomberg. 

Komplext mönster 

När forskarna analyserade den psykosociala arbetsmiljön framträdde samtidigt ett mer komplext mönster än väntat. Bland kvinnor var fortsatt arbete utan sjukfrånvaro vanligare både i arbeten med låga krav och låg kontroll och i arbeten med höga krav och låg kontroll. Det innebär inte att dessa arbetsförhållanden är gynnsamma. Snarare är det så att personer i dessa miljöer exponeras för en högre risk för stressrelaterad psykisk ohälsa. Motsvarande mönster sågs inte bland män. 

Resultaten visar samband, inte orsakssamband, och bygger delvis på självrapporterade uppgifter. 

Avhandling: Mental health and work participation: Epidemiological survey and register–based studies among the working population in Sweden