Antika offergåvor synliggör kvinnors religiösa roller
Föremål som offrades till gudinnan Hera för mer än 2 500 år sedan kan ge nya perspektiv på kvinnors roller i antikens religiösa liv. En ny avhandling från Göteborgs universitet visar också hur forskare och museer påverkar vår förståelse av föremålen.
I sin avhandling undersöker Jenny Högström Berntson votivgåvor, det vill säga föremål som människor skänkte till gudar, från Heraion vid floden Seles mynning i södra Italien. Helgedomen var tillägnad gudinnan Hera och låg i närheten av den antika grekiska kolonin Poseidonia, dagens Paestum.
Studien fokuserar på två typer av votivgåvor: terrakottafiguriner som föreställer grupper av dansande kvinnor, samt nycklar som skänktes i helgedomen.
– Föremålen kan kopplas till olika centrala genusrelaterade roller i det antika samhället. Genom dem går det att undersöka kvinnors roller i religiösa sammanhang, men också hur dessa roller senare har synliggjorts eller osynliggjorts av forskare och museer, säger Jenny Högström Berntson.
Följer föremålens ”liv”
Avhandlingen kombinerar bildanalys med teorier om föremålens funktion och ”livshistorier”. Jenny Högström Berntson undersöker inte bara vad votivgåvorna kan ha betytt i antiken, utan också hur de senare har tolkats av forskare och presenteras för dagens besökare på Paestums museum.
– De berättelser som forskare och museer väljer att lyfta fram påverkar hur vi uppfattar föremålen och därmed också hur vi förstår det förflutna. Föremålen var inte bara bärare av betydelser i antiken, utan fortsätter att spela en aktiv roll när kulturarv skapas och omtolkas i vår egen tid, säger Jenny Högström Berntson.
Trefaldig funktion
Studien visar bland annat att votivgåvornas religiösa betydelser under antiken får begränsat utrymme i museets framställning. Därmed riskerar kunskap om antik religion och kvinnors roller i samhället att saknas i den berättelse som förmedlas till dagens museibesökare.
Ett nytt teoretiskt begrepp som presenteras i avhandlingen är idén om votivgåvans ”trefaldiga funktion”. Det beskriver hur gåvan kunde få betydelse på flera nivåer i samspelet mellan människor, gudar och samhälle. Betydelsen skapades inte bara genom handlingen att överlämna föremålet till en gudom, utan förstärktes också när det placerades och visades upp i helgedomen.
– Genom att följa votivgåvornas olika livshistorier kan vi komma åt fler dimensioner av dem. Vi kan få ny kunskap om deras betydelse i antiken, samtidigt som vi blir mer medvetna om vad som händer med föremålen när de blir en del av vårt moderna kulturarv, säger Jenny Högström Berntson.
Avhandlingen Mellan kult och kulturarv. Votivgåvor som betydelsebärande föremål - dansgrupper och nycklar från Heraion vid Sele försvaras vid en disputation den 4 september, klockan 13:15 i Jubileumssalen (J222) på Humanisten, Renströmsgatan 6 i Göteborg.
Avhandlingen är publicerad digitalt: https://hdl.handle.net/2077/91389
Kontakt:
Jenny Högström Berntson, tel: 0766-18 44 09, e-post: jenny.hogstrom@gu.se