TIDAS – Tidig identifiering av arbetsrelaterad stress. En randomiserad kontrollerad studie i primärvården

Tidig identifiering av personer som riskerar sjukfrånvaro på grund av arbetsrelaterad stress. En randomiserad kontrollerad studie av personer som söker för fysiska och psykiska besvär hos primärvården

Bakgrund

Det saknas metoder och praxis inom primärvården för den viktiga uppgiften att tidigt identifiera personer som riskerar att bli sjukskrivna på grund av arbetsrelaterad stress. Men arbetsrelaterad stress är vanligt och kan orsaka ohälsa och sjukskrivning. Därför är det en viktig fråga för både samhället och primärvården att hitta de som riskerar att drabbas, inte minst för att förebygga sjukfrånvaro eftersom det kostar så mycket mer att återgå i arbete efter en sjukskrivning än att inte bli sjukskriven alls.

Det är både kvinnor och män som söker för olika stressrelaterade besvär, och majoriteten söker sig ofta till primärvården, ofta långt innan en sjukskrivning är aktuell. Trots detta kan det vara så att varken patienten eller läkaren är medvetna om att de symptom patienten söker för kan vara orsakade av arbetet och den stress som patienten utsätts för där. Det finns dock ett frågeformulär, Work Stress Questionnaire (WSQ), som är utvecklat för att tidigt identifiera riskpersonerna. 

Projektet har nära samverkan med primärvården i Västra Götaland och är en del av New Ways forskningsprogram (https://www.gu.se/forskning/new-ways). 

Projektet är finansierat av Forte, VGR och Göteborgs universitet.

Syfte

Huvudsyftet är att undersöka om en systematisk användning i primärvården av Work Stress Questionnaire (WSQ) i kombination med återkoppling av läkare, kan påverka antalet sjukskrivningsdagar, läkemedelsförskrivning, sjukvårdande behandling och rehabilitering. För att säkerställa tillförlitligheten och giltigheten av instrumentet WSQ även för män gjordes en studie som visade på god reliabiliteten och tillfredställande validitet. 

Totalt deltog 271 (intervention n=132, kontroll n=139) icke sjukskrivna anställda kvinnor och män, i åldern 18–64 år, som sökte till primärvården för fysiska och psykiska besvär i studien. 

Sjukfrånvaron mättes dels via Försäkringskassans MiDAS-register för registrerade sjukskrivningsdagar (14 dagar eller mer), dels via självrapporterad sjukfrånvaro, läkemedelsförskrivning genom det svenska läkemedelsregistret, och sjukvårdande behandling och rehabilitering genom Västra Götalandsregionens Vegaregister. 

Resultat

Hittills har projektet publicerat 12 vetenskapliga artiklar, presenterats vid ett flertal nationella och internationella konferenser och bidragit till antologin ’Psykisk hälsa i arbetslivet’ (https://www.studentlitteratur.se/kompetensutveckling/medicin/psykiatri/psykisk-halsa-i-arbetslivet#show). Vidare har tre avhandlingar slutförts baserade helt eller delvis på data från projektet. 

Vid 12 månadersuppföljningen hade cirka en tredjedel av deltagarna en registrerad sjukfrånvaro. Medelvärdet för netto-sjukskrivningsdagar var 31 dagar i intervention, 39 dagar i kontroll, och bruttosjukskrivningsdagar var 39 respektive 45. Vid 18 och 24 månader hade cirka 42 % respektive 47 % en registrerad sjukfrånvaro. Medelvärdet för netto-sjukskrivningsdagar vid 18 och 24 månader i interventionsgruppen var 42 och 55, och i kontrollgruppen 50 och 60. Den registrerade sjukfrånvaron  visade sig vara kraftigt snedvriden, där medianen av antal registrerade sjukskrivningsdagar låg på 0 för hela studiepopulationen vid uppföljning 12, 18 och 24 månader, vilket kan bidragit till att skillnaderna inte var signifikanta

Vid 12-månadersuppföljning av läkemedelsförskrivning framkom att andelen personer som hämtade mer än 10 olika läkemedel under perioden, och andelen som hämtade ut läkemedel som var förskrivna från mer än tre olika förskrivningsställen var högre i kontrollgruppen än i interventionsgruppen. Det totala antalet olika läkemedel per patient skiljde sig dock inte åt mellan grupperna. Uppföljning av sjukvårdande behandling och rehabilitering visade, bland de med hög arbetsrelaterad stress, att i interventionsgruppen hade en större andel fått psykologisk behandling och samverkansåtgärder.

I en fokusgruppsstudie med interventionsläkarna framkom att läkare avvisade arbetsrelaterad stress som en del av sitt ansvar och betonade att stress inte får ses som en sjukdom. Samtidigt uttryckte läkarna ett behov av mer kunskap om arbetsrelaterad stress och stödjande resurser.

Gruppmedlemmar

Kristina Holmgren
Professor 

Pernilla Bjerkeli
Docent och lektor vid högskolan i Skövde

Louise Danielsson
Docent och lektor

Jenny Hultqvist
Docent och lektor

Anna-Maria Hultén
Adjunkt

Kristin Lork
Lektor

Anna Frantz
Doktorand vid Karolinska institutet

Robin Fornazar
Projektassistent

Maria Dottori
Projektassistent vid FoU-centrum Göteborg och Södra Bohuslän 

Samarbetspartners

Gunnel Hensing 

Maria E.H Larsson

Dominique Hange

Cecilia Björkelund

Ute Bültman

Emina Hadzibajramovic