SYNAPSE: Synaptisk plasticitet, synapsförlust och proteinopatologi i lindrig kognitiv funktionsnedsättning
Kort beskrivning
I denna studie ämnar vi mäta koncentrationen av synapser i hjärnan, förändringar i koncentrationen av synapser under inlärning (plasticitet) och blodmarkörer för Alzheimer’s sjukdom hos äldre personer med lindrig kognitiv funktionsnedsättning. Mätningar av koncentrationen av synapser har nyligen blivit möjligt genom utvecklingen av ett nytt spårämne för positronemissionstomografi (PET). Vår målsättning är att lösa flera gåtor kring de fysiologiska processerna bakom kognitiv funktionsnedsättning och Alzheimers sjukdom samt för första gången undersöka om inlärnings-relaterad synaptisk omstrukturering kan mätas hos människan.
Bakgrund
Alzheimers sjukdom påverkar livskvaliteten på ett mycket allvarligt sätt. De vanligaste symtomen är minnesproblem som sakta blir värre med åren. I de senare stadierna får den drabbade stora svårigheter att kommunicera och känner inte längre igen sina anhöriga. Personen tappar också förmågan att förstå tid och plats, och behöver hjälp dygnet runt. Sjukdomen påverkar både den drabbade och de anhöriga, vilket medför stora påfrestningar för närstående och höga kostnader för samhället.
Enligt den vanligaste teorin beror Alzheimers sjukdom på att en typ av proteiner ackumuleras i hjärnan. Dessa proteiner gör att de kopplingar som finns mellan hjärncellerna, så kallade synapser, blir svagare och till slut försvinner. Detta leder till att hjärncellerna långsamt dör. Det finns fortfarande olika åsikter om i vilken ordning förändringarna i hjärnan sker. Mycket tyder på att symtomen uppstår när synapserna förlorar sin förmåga att anpassa sig och lagra ny information, men det är ännu inte bevisat.
Syfte
Denna studie syftar till att mäta både mängden synapser i hjärnan och hur dessa förändras vid inlärning (detta kallas plasticitet) hos äldre personer med lindrig kognitiv nedsättning, som har en ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom. Mätning av synapser har blivit möjligt tack vare ett nytt spårämne som görs för positronemissionstomografi (PET). Samtidigt kommer vi också att mäta hjärnstrukturen med hjälp av en magnetresonans (MR)-kamera.
Vårt mål med denna studie är att lösa flera viktiga frågor om de fysiologiska processerna bakom kognitiva funktionsnedsättningar och Alzheimers sjukdom. Vi gör detta genom att försöka förstå sambanden mellan synaptisk densitet, inlärningsrelaterad synaptisk plasticitet, mängden proteinavlagringar och kognitiva symtom i lindrig kognitiv funktionsnedsättning.
Eftersom vissa av dem som lider av lindrig kognitiv funktionsnedsättning kommer att utveckla mer allvarliga former av demens, är det viktigt att vi kan förstå sambanden i ett tidigt skede. Vi vill också ta reda på om synapser, plasticitet eller proteininlagringar är de bästa indikatorerna för att förutsäga framtida demensutveckling. En annan viktig fråga är om förändringar i synapser kan förutsäga utvecklingen av proteininlagringar. På det här sättet hoppas vi kunna bidra med ny kunskap om tidiga förändringar i hjärnan som ligger bakom kognitiva problem.
Målsättning
Resultaten av denna studie kan vara avgörande för att förstå orsakerna bakom Alzheimers och andra demenssjukdomar och kan ha stor betydelse för framtida diagnostik. Den här kunskapen kan också bana väg för större studier som kan utveckla metoder för att tidigt diagnostisera dessa sjukdomar, vilket gör det möjligt att påbörja behandlingar tidigare och förbättra möjligheterna för effektiv vård.
Medlemmar
Martin Lövdén
Toms Voits
Gaia Olivo
Freja Erikson
Saga Sandkvist Studsare
Michael Schöll
Silke Kern
Ulman Lindenberger
