Reza Ardeshir Mokhtari: Samspel mellan biomaterial och biologisk läkning gynnar läkningen vid tandimplantat
Forskningen i Reza Ardeshir Mokhtaris avhandling handlar om hur ytan på tandimplantat kan förändras med läkemedlet zoledronat för att stimulera osseointegration, alltså titanimplantates förmåga att läka i benet. Och därigenom optimera behandlingen och prognosen för patienter med försämrad benkvalitet som får implantat.
REZA ARDESHIR MOKHTARI
Disputation: 3 juni 2026 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: On osseointegration of Zoledronate coated oral implants in bone.
Ämnesområde: Biomaterialvetenskap
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Att ersätta förlorade tänder med tandimplantat är en etablerad och välfungerande behandling. Men det finns fortfarande situationer där benläkningen är otillräcklig eller där benkvaliteten är nedsatt på grund av olika lokala eller systemiska faktorer, exempelvis benmetabola sjukdomar. Läkemedel som innehåller bisfosfonater har sedan länge använts inom sjukvården för att påverka benomsättningen och öka benmassan hos patienter med olika skelettrelaterade sjukdomar.
– I min forskning har jag undersökt om en lokal behandling av titanimplantat med zoledronat, den mest potenta bisfosfonaten, kan förbättra inläkningen, genom att öka benmassan lokalt och skapa starkare biomekanisk förankring av tandimplantatet i benet, säger Reza Ardeshir Mokhtari, övertandläkare och specialist i käkkirurgi.
Han är verksam vid ÖNH- och käkkirurgiska kliniken inom NU-sjukvården, Trollhättan, vid Brånemarkkliniken och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Avhandlingen innehåller både experimentella och kliniska studier där biologiska mekanismer, benläkning och möjliga behandlingsfördelar för patienter som behandlas med käkbensförankrade implantat har undersökts.
Zoledronat hämmar förmågan att bryta ner benvävnad
Resultaten visar att zoledronatbehandlade implantat kan öka benmassan genom att lokalt hämma osteoklasters* förmåga att resorbera ben. Behandlingen är patientsäker och ger inga negativa biverkningar, men kräver sannolikt längre inläkningstid för att uppnå optimal biomekanisk förankring i ben.
Vid rätt förutsättningar kan detta läkemedel på titanimplantat utgöra ett alternativ till säkrare och mer förutsägbara implantatbehandlingar för patienter som idag inte kan få behandling med orala implantat.
– Våra observationer visar dock att den fulla potentialen av zoledronats osseointegrativa effekt sannolikt kräver längre observationstider för att fullt ut klarlägga läkemedlets biologiska beteende.
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Det mest givande har varit att få kombinera kliniskt arbete med forskning och att arbeta i gränslandet mellan biomaterialvetenskap och patientbehandling. Det har också varit väldigt inspirerande att samarbeta med forskare från olika områden med olika erfarenheter samt att få delta på kongresser för att presentera sin forskning. Den största utmaningen har varit att driva långsiktiga studier parallellt med kliniskt arbete och samtidigt hålla ihop hela projektet över många år.
Text: Susanne Lj Westergren
* Osteoklaster: I ett friskt skelett finns en balans mellan nybildning och nedbrytning av benmassa, som gör att mängden benmassa är konstant. Benet byggs upp av en celltyp som kallas osteoblaster, medan celltypen osteoklaster från benmärgen sköter nedbrytningen.