Skörhet är vanligt hos äldre patienter med kolorektalcancer och ökar risken efter kirurgi. Maria Normanns avhandling visar att dödligheten är högre i denna grupp, men att de som överlever ofta upplever god livskvalitet ett år efter operation.
Bild
Maria Normann, kirurg på kolorektalsektionen i NU-sjukvården och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Kolorektalcancer, det vill säga cancer i tjock- eller ändtarmen, är en vanlig sjukdom som framför allt drabbar äldre.
– Hög ålder och skörhet är riskfaktorer för sämre resultat efter kirurgi, men hur vanligt det är med skörhet och hur den påverkar utfallet har inte tidigare studerats i Sverige, säger Maria Normann, kirurg på kolorektalsektionen i NU-sjukvården och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Bild
Avhandlingens omslagsbild: Vissnande vitsippor.
Skörhet som mått på biologisk ålder
Skörhet beskriver hur stor fysisk och allmän kapacitet en person har och kan ses som en markör för biologisk ålder. I avhandlingen används den etablerade bedömningsskalan Clinical Frailty Scale (CFS-9), som bygger på hur självständig en person är i vardagen och hur mycket hen påverkas av sina sjukdomar.
– Enligt CFS-9 är skörhet kopplad till flera negativa utfall, till exempel tilltagande nedsättning i förmågan att klara vardagliga aktiviteter som att äta, klä sig och sköta sin hygien (så kallad ADL-funktion), men också förvirring, upprepade sjukhusvistelser och död.
Schematisk figur med avhandlingens viktigaste resultat. Populationen utgörs av patienter 70 år eller äldre som genomgått kolorektalcancerkirurgi. I delarbete II–IV inkluderades även skörhet i analyserna, med fokus på kliniska utfall och patientupplevelser.
Ökad risk – men god livskvalitet
Maria Normanns forskning visar att skörhet är vanligt hos patienter med kolorektalcancer och att det är en tydlig riskfaktor för ökad dödlighet efter kirurgi.
– Trots de ökade riskerna är de patienter som överlever i allmänhet nöjda med behandlingen och uppger jämförbar livskvalitet och förmåga att utföra dagliga aktiviteter som icke-sköra patienter ett år efter ingreppet, säger Maria Normann, och fortsätter:
– Resultaten i avhandlingen kan bidra till ökad medvetenhet om hur skörhet påverkar utfallet efter operationen. Samtidigt behöver vi fortsätta studera hur överrisken kan minskas och hur vi kan anpassa behandlingen för denna patientgrupp.
Flera metoder i samma projekt
Vad har varit roligt och vad har varit utmanande med doktorandprojektet? – Den varierande metodologin, med registerdata, patientrapporterade data, kvalitativa metoder och arbetet med en randomiserad kontrollerad studie, har varit väldigt lärorik. Det svåraste var att göra intervjustudien och försöka fånga upp vad deltagarna uttryckte utan att övertolka svaren.