Ekologin för koraller i kalla vatten är ett nytt forskningsfält som vuxit fram under de senaste 25 åren. Rhian Waller har varit med från början. – 2002 publicerade jag den allra första vetenskapliga artikeln om deras förökning. Det var något av en slump. Jag var egentligen mest fascinerad av anemoner, men när jag uppmanades att doktorera fanns en tjänst om kallvattenskoraller att söka, säger hon.
Bild
Foto: Dick Gillberg
RHIAN ÄR ETT NAMN som bara är vanligt i Wales. Det var också där hon studerade till marinbiolog en gång i tiden. Hennes examensarbete om hur anemoner påverkas av klimatförändringar imponerade så mycket på handledaren att hon uppmuntrades att söka en doktorandtjänst redan efter kandidatexamen. Hon skulle studera hur kallvattenskorallerna fortplantar sig utanför Irlands kust, men det gick inte alls som hon hade planerat.
– Korallerna som jag plockade upp i början av mitt projekt visade sig vara icke reproducerande. Därför fick jag åka runt hela världen till olika institut och undersöka olika arter av kallvattenskoraller. Misslyckandet gav mig till slut en mycket bredare kunskap och jag kunde se globala mönster i korallernas reproduktion, säger Rhian Waller.
Varför fastnade du för marinbiologi?
– Jag bodde i Saudiarabien när jag var barn där mina föräldrar arbetade som mikrobiologer, och pappa blev även dykinstruktör på fritiden. Så jag blev intresserad av det marina livet från start. Faktum är att jag först ville bli grundskolelärare, men det kräver dubbla examina och då började jag studera marinbiologi för att det var roligt. Det slutade med att jag blev lärare ändå, fast på universitetet. Det bästa jag vet är att jobba med studenterna och se vilka som är kreativa och nyfikna nog för att passa som doktorander. Det känns bra att skicka budkavlen vidare till nästa generation.
Varför är det viktigt att studera kallvattenskoraller och hur de förökar sig?
– Jag är generellt intresserad av arter som bygger strukturer och miljöer i havet som andra djur kan dra nytta av. Svampar och koraller är byggare och inredare av havsbottnen. En studie utanför Norges kust visade att över 1 000 andra arter var beroende av att kallvattenskorallen Lophelia pertusa levde på platsen. Om inte korallerna överlever rubbas hela ekosystemet.
Många förfasas över att de färgsprakande varmvattenskorallerna bleks på grund av den globala uppvärmningen som drabbar världshaven. Vilket intresse får kallvattenskorallerna?
– Det är allt fler som forskar på dem. När vi hade en konferens om kallvattenskoraller år 2000 var vi kanske 20 personer, i år tror jag att vi blir över 300. Grundforskningen på kallvattenskoraller är gjord nu, och det är dags att fördjupa forskningen och ta reda på mer om deras liv. Jag känner mig lyckligt lottad som har varit med från början.
Du har din bas på Tjärnö marina laboratorium, men åker också på expeditioner till Alaska och Chile, vad hittar du där?
– Kallvattenskorallerna finns i alla världshav, men deras levnadsbetingelser skiljer sig åt. I Chile växer kallvattenskoraller grunt i fjordarna vilket gör att man kan åka ut på en dagstur med båt och komma hem till labbet samma dag. Så är det inte riktigt på alla ställen, som i Aleuterna i Alaska där de kan leva på flera tusen meters djup. Jag har forskningsprojekt på flera håll i världen och gillar att resa, men det är jobbigare nu när barnen är så gamla att de kan be mig att stanna hemma. Samtidigt är det bra att de får se vad forskningslivet innebär och börjar bry sig om haven när de växer upp.
Varför hamnade du i Sverige och på Tjärnö?
– Jag hade varit forskare i USA i 20 år och kände att jag hade stagnerat lite. Därför ansökte jag om en EU-finansierad sabbatical-anställning på Tjärnö. Jag fick anställningen beviljad två dagar efter min andre son föddes, och väntade ett år innan jag och familjen åkte hit. Jag älskar forskningsmiljön här, det finns stor kompetens och väldigt bra faciliteter. På Tjärnö har de fått kallvattenskoraller att föröka sig i laboratorium längre än någon annanstans i världen. Dessutom trivs familjen med att bo nära naturen, därför var det trist att vända åter till USA efter anställningens slut. Som tur var dök det upp en annan tjänst som jag fick, även om vi fick flytta fram och tillbaka. Nu blir jag kvar här, jag har kommit till ett skede där jag vill dela med mig och lämna över.
Rhian Waller
Är: Nyutnämnd professor i marinbiologi.
Född: 1978.
Familj: Man och två söner, 8 och 11 år. Familjen bor på Tjärnö.
Gör jag helst utanför jobbet: ”Vi i familjen gillar att göra utflykter med cykel och campa. Våra barn är väldigt aktiva. När jag ska koppla av från allting så påtar jag gärna i trädgården.”
Bild
Rhian Waller studerar den grupp av koraller som inte är beroende av solljus, som ibland kallas för djupvattenskoraller.
Foto: Dick Gillberg
Kallvattenskoraller
Forskarsamhället har enats om att dela upp korallerna i kallvattenskoraller och varmvattenskoraller. En annan indelning skulle kunna vara de koraller som är beroende av solljus och de som inte är det. Rhian Waller fokuserar på den grupp av koraller som inte är beroende av solljus, som ibland kallas för djupvattenkoraller, även om de ibland kan finnas i grundare vatten.
Vilka är drivkrafterna, Rhian Waller?
VAD ÄR DET SOM DRIVER DIG SOM FORSKARE?
– Det är studenterna. Jag blir alldeles varm när jag föreläser för studenterna om djuphaven och de blir engagerade i något nytt som de inte kände till. Och sedan att få följa några av dem som doktorander.
NÄR ÄR DET SOM JOBBIGAST?
– Forskning är jobbigt! Särskilt i djuphavet och alla är inte skapade för att hålla på med det. Det gäller att alltid ha en plan B och inte misströsta.
HUR FIRAR DU DINA FRAMGÅNGAR I FORSKNINGEN?
– Jag firar på det svenska sättet – med tårta. Och det är viktigt att fira när vi gör framsteg i forskningen.