Hanna Toorell: Navelsträngsblodprov kan identifiera riskbarnen
Ett enkelt navelsträngsblodprov vid förlossningen kan hjälpa till att identifiera de barn som behöver snabb kylbehandling för att inte drabbas av allvarliga komplikationer efter syrebrist under förlossningen. På sikt kan fynden i denna avhandling leda till att fler barn får rätt behandling i tid, vilket i sin tur minskar risken för skador och död.
HANNA TOORELL
Disputation: 19 september 2025 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: Development of novel biomarkers for brain injury and neurodevelopmental outcome in birth asphyxia
Ämnesområde: Obstetrik och gynekologi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Under förlossningen kan ett barn drabbas av syrebrist, vilket i vissa fall kan leda till hjärnskador med allvarliga konsekvenser, till exempel CP-skada eller död (1). För att barnen ska kunna få rätt behandling i tid är det viktigt att tidigt identifiera dem som riskerar att utveckla hjärnskador.
– I dag finns endast en behandlingsmetod vid syrebrist och det är kylbehandling, där barnet kyls ned till 33-34 grader i tre dygn. För att behandlingen ska vara effektiv måste den påbörjas inom sex timmar efter förlossningen, säger Hanna Toorell, gynekolog och förlossningsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Alla barn som utvecklar hjärnskada identifieras dock inte inom detta tidsfönster, och därmed är det inte alla som får den behandling de behöver.
Hjärnskade- och inflammationsmarkörer är påverkade
I studierna har hon undersökt olika blodprover – både hjärnskademarkörer och inflammationsmarkörer – i navelsträngsblod hos barn med syrebrist under förlossningen, barn som utvecklat hjärnskada samt friska barn. Syftet har varit att se om dessa markörer är påverkade hos de barn som senare utvecklar en hjärnskada (2). Proverna tas direkt efter förlossningen och innebär inget obehag för barnet.
– Vi har kunnat visa att vissa hjärnskademarkörer och inflammationsmarkörer är påverkade hos de barn som senare utvecklar en hjärnskada, jämfört med dem som inte gör det. Detta innebär att navelsträngsprover skulle kunna bidra till att tidigt identifiera de barn som behöver kylbehandling.
I framtiden kan det bli möjligt att följa dessa markörer redan under förlossningen genom blodprov från fosterskalpen. Det skulle kunna ge ännu tidigare tecken på vilka barn som riskerar att drabbas av hjärnskada – och därmed skapa möjlighet att avsluta förlossningen i tid.
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Det har varit både roligt och givande att få vara med och utforska nya diagnostiska möjligheter för barn som utvecklar hjärnskador. På sikt kan detta leda till att fler barn får rätt behandling, vilket i sin tur kan minska risken för CP-skador och dödsfall hos barn som drabbas av syrebrist under förlossningen.
Projektet har dock inneburit flera utmaningar. De prover som analyserades kom från Irland och behövde fraktas med båt till Göteborg. Det innebar omfattande pappersarbete, och det tog lång tid innan proverna nådde fram till laboratoriet. Dessutom har ett stort antal analyser och jämförelser behövt göras med många olika ämnen.
Text: Susanne Lj Westergren
1. Hjärnskada efter syrebrist vid förlossning drabbar cirka 1–3 av 1000 nyfödda barn. Om man får en hjärnskada vid förlossningen är det hög risk för död och, om man överlever, även hög risk för intellektuella och motoriska funktionshinder inklusive cerebral pares senare i livet. Hjärnskadan utvecklas oftast med en viss försening under timmar-dagar efter perioden med syrebrist.
2. Ungefär 2 procent av förlossningarna i höginkomstländer uppvisar kliniska eller biokemiska tecken på syrebrist och cirka 0,15 procent utvecklar någon grad av hypoxisk-ischemisk encefalopati (HIE).