I Ikkafjorden i Grönland reser sig pelare av det sällsynta mineralet ikait från havsbotten. Här finns ett unikt ekosystem med arter som inte finns någon annanstans. Geologen och geokemisten Gabrielle J. Stockmann har studerat området i över 30 år och ser nu hur klimatförändringarna kan hota denna ovanliga undervattensvärld.
Från botten av Ikkafjorden i sydvästra Grönland och upp genom havet reser sig cirka tusen märkliga kolonner som liknar ruiner från forntida monument. De unika strukturerna är upp till 20 meter höga och cirka åtta meter breda och består av det mycket sällsynta mineralet ikait.
– Bland kolonnerna lever växter och djur. Där frodas även bakterier som inte finns någon annanstans på jorden, säger geologen och geokemisten Gabrielle J. Stockmann.
30 år av forskning i Ikkafjorden
Ikkafjorden har följt Gabrielle genom hela hennes forskarkarriär. Redan under studietiden i Köpenhamn fick hon möjlighet att delta i en expedition till området. Det blev dock inte bara en resa, utan området är något hon har studerat i 30 år inom IKKA-projektet.
Projektet är ett samarbete mellan universiteten i Göteborg, Århus, Köpenhamn, Stockholm, Reykjavik och Imperial College London. Forskningen fokuserar på hur de unika ikaitpelarna bildas och hur de påverkas av förändringar i klimat och miljö.
Genom att använda den speciella anordningen IceLab vid Göteborgs universitet kan forskarna bland annat undersöka hur ikaitpelarna påverkas av varmare vatten, förklarar Gabrielle.
– Ikait kan endast existera i havsvatten kallare än cirka 6 grader. År 2019 översteg fjordens havstemperatur denna kritiska gräns och livet på pelarna verkade vara i fara. Men sommaren 2024 hade vattnet blivit kallare igen. Så vi hoppas förstås att denna unika undervattensvärld kan bevaras, trots förändringar av klimat och miljö.
Klimatförändringar påverkar forskningen
Klimatförändringarna märks tydligt i Ikkafjorden. Förändrade temperaturer påverkar både ekosystemet och forskningsförutsättningarna.
– Förr kunde vi forskare bo i enkla tält, nu är det ordentliga stugor och vapen som gäller. Det beror på att området numera allt oftare besöks av isbjörnar på drivande isblock som lossnat på grund av värmen.
Forskning för framtidens klimatlösningar
Utöver IKKA-projektet har Gabrielle bland annat forskat på en metod för att fånga in koldioxid från industriutsläpp. I samarbete med företaget Carbfix undersöker hon hur koldioxid kan fångas in och omvandlas till mineral i berggrunden.
– Det går åt väldigt mycket grundvatten så tekniken passar inte överallt. I våra nya experiment testar vi med havsvatten istället; metoden skulle kunna bidra till lösningen på ett av vår tids största miljöproblem.
Gabrielle har också jobbat vid Dansk Polarcenter, varit doktorand i Reykjavik och i Toulouse samt forskat vid Stockholms och Islands universitet. Ofta arbetar hon tillsammans med sin man, Erik Sturkell, professor i geofysik vid GU.
Bild
Foto: Erik Trampe
Från barndomens Grönland till forskarkarriär
Att Gabrielle forskar på Grönland är ingen slump.
– Jag är född i Danmark men bodde i Nuuk när jag var mellan nio och tolv år. Min mamma är sjuksköterska och lockades dit i slutet av 1970-talet eftersom lönen var hög och skatten låg. Ibland jobbade hon på ett fartyg med patienttransporter som seglade till och från Nuuk och upp och ner längs öns västkust; då fick jag följa med. Åren på Grönland var min lyckligaste tid och har påverkat hela mitt liv. Skolundervisningen var på danska, men jag studerade också grönländska och engelska och eftersom där fanns så många amerikanska militärer pratade vi barn något slags blandning mellan alla tre språken.
Nuuk är snötäckt från september till maj och vintern är lång men inte mörk. Snön och det magiska norrskenet lyser upp och temperaturen går sällan under minus 10 grader. Att lämna ett vintrigt klimat för det regniga Köpenhamn var svårt för tolvåriga Gabrielle.
– Det var hemskt att resa från det fria naturlivet för att bo i en instängd storstad. Men jag bestämde mig för att komma tillbaka och utbildade mig till geolog, för vad skulle man annars bli om man bott i ett land med några av jordens äldsta bergarter?
I dag har den nyfikenheten lett till 30 års forskning i Ikkafjorden. Ett arbete som bidrar till att öka förståelsen för en av världens mest unika marina miljöer och hur sårbart ekosystemet är för klimatförändringar.
Om Gabrielle J. Stockmann
Arbete: Är geokemist och geolog, affilierad forskare vid Göteborgs universitet. Bland annat engagerad i IKKA-projektet.
Familj: Maken Erik Sturkell, professor i geofysik GU, och två korthåriga collier.