En pionjär inom tillväxthormoner med öga för det mänskliga
Efter drygt 40 år vid Sahlgrenska akademin går Jörgen Isgaard i pension. Som forskare har han undersökt hur tillväxthormoner påverkar återhämtning efter stroke och hjärtsjukdom. Han har också varit en uppskattad chef, läkare och handledare – alltid med nyfikenhet och humor som ledstjärna. Här berättar han om sin resa, vad som väntar nu och hur han blev hedersprofessor i Australien.
Bokhyllorna på Jörgen Isgaards kontor gapar tomma. De senaste veckorna har han gått igenom ett hundratal pärmar. Material från resor och konferenser, studentmaterial och artiklar. Hittade sin docenturföreläsning från 1993. Han gläds åt minnena, men slänger det mesta.
Vi träffas på hans kontor på Medicinaregatan veckan innan han ska flytta ut. Det är en vacker dag i september. Utanför fönstret pågår rivningen inför nya Sahlgrenska Life. Dammet virvlar i solljuset. Jörgen Isgaard ser fram emot pension. Han har haft en lång semester i år och dragit ner på tempot.
– Bara att sova en timma längre på morgonen gör mycket för livskvaliteten. Jag har orkat ta mig an de där lite tyngre romanerna och filmerna. Börjat läsa Kafka och se dogma-filmer. Det är ett intresse som har fått slumra lite. Jobbet har slukat mycket, även om det har varit väldigt roligt, säger han.
En klurig specialitet
Jörgen Isgaard är överläkare i invärtesmedicin och endokrinologi och har förenat forskning med kliniskt arbete på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. En period var han sektionschef på Endokrinologen. Han tycker om att träffa patienter och har känt en förnyad glädje i det senaste tiden.
– Endokrinologi är en tålamodsprövande och lite klurig specialitet. Vi tar mycket prover och gör tester. Det är lite som att lägga ett pussel. Ibland passar pusselbitarna inte ihop och då får man bedöma sannolikheter och luta sig mot sin erfarenhet. Det är alltid lika spännande att träffa nya patienter. Min plan är att fortsätta arbeta kliniskt på deltid, dock inte på SU, säger han.
Jörgen Isgaard ger ett varmt och jordnära intryck. Han är kvick i tanken och svarar utförligt och stringent på frågor. Nyfikenhet och förmåga att bygga samarbeten är egenskaper som hjälpt honom under karriären.
– Humor är viktigt för mig. Att man kan ha roligt ihop och ha en lättsam stämning, inte bara det allvarliga och seriösa – även om det såklart också behövs, säger han.
Gav bättre återhämtning
Jörgen Isgaards forskning handlar om hur tillväxthormoner påverkar återhämtning efter ischemiska skador på hjärta och hjärna, till exempel efter stroke och hjärtsvikt. Han har flera fina publiceringar bakom sig, bland annat i tidskrifterna Science och Stroke.
En preklinisk studie han gjorde tillsammans med kollegor i Australien visade att möss som fick tillväxthormoner efter stroke fick bättre återhämtning av kognitiva förmågor som inlärning och minne. Han har även drivit kliniska observationsstudier och visat att en del patienter får påverkan på hypofysen efter stroke, vilken kan skapa brister av vissa hormoner.
– Våra resultat har varit väldigt lovande. Tyvärr har det varit svårt att få med läkemedelsbolagen på tåget och att få i gång kliniska prövningar, särskilt inom stroke. De har fortsatt att se tillväxthormoner som en dyr nisch-produkt. Traditionellt används de för att behandla kortvuxna barn, berättar han.
I framtiden hoppas han att andra kan ta upp tråden och driva forskningen vidare.
– Som forskare gäller det att vara ihärdig och tro på det man gör. Jag är stolt över arbete vi har gjort. En del publikationer är fortfarande mycket citerade. Det känns fint att lämna efter sig kunskap som ingen annan hade tagit fram på exakt samma sätt, som andra kan bygga vidare på.
Inspirerande handledare
Jörgen Isgaard bestämde sig för att bli läkare i högstadiet och han har aldrig ångrat sig. Inspirationen kom från en vän, vars föräldrar var läkare. De hade ett garageband ihop och spelade rock och blues.
Han gick läkarprogrammet på Göteborgs universitet och började forska redan fjärde terminen. Startskottet var en muntlig tentamen i fysiologi med Olle Isaksson, professor och tidigare prefekt vid Institutionen för medicin. Han undrade om Jörgen var intresserad av att forska. Det var han.
Efter medicinstudierna blev Jörgen Isgaard doktorand hos Olle Isaksson, tillsammans med bland andra Claes Ohlsson. 1989 disputerade han med en avhandling om tillväxthormoner och benlängdstillväxt och var den första forskaren som introducerade en molekylärbiologisk metod på Fysiologen. Han beskriver Olle Isaksson som en fantastisk handledare.
– Han skickade ut oss doktorander i hela världen. Ibland fick vi ta föreläsningar åt honom och resa själva till kongresser. Olle var väldigt generös och stöttande, samtidigt som han gav oss utrymme att etablera oss som självständiga forskare. Han har betytt oerhört mycket för mig, berättar han.
Internationella samarbeten
Jörgen Isgaard var även intresserad av hormonella effekter på cirkulationssystemet. Han började samarbeta med forskare inom kardiologi och neurologi och startade samarbeten med grupper i Neapel och Turin i Italien.
Hans svenska forskarkollega Michael Nilsson fick en prestigefylld tjänst som direktör på Hunter Medical Research Institute vid University of Newcastle, som ligger på Australiens östkust. Det blev startskottet på ett mångårigt samarbete.
Under tio års tid var Jörgen Isgaard i Australien två gånger varje år för att gå igenom data, planera försök och skriva artiklar. Han blev själv affilierad professor till universitetet och har titeln hedersprofessor sedan 2024.
Svårt uppdrag
Utöver forskning och kliniskt arbete har Jörgen Isgaard även haft flera administrativa uppdrag inom Sahlgrenska akademin. Han har suttit i lärarförslagsnämnden under många år och var även biträdande avdelningschef för Avdelningen för invärtes medicin och klinisk nutrition fram till 2024.
Som chef har han ansträngt för att få alla dra åt samma håll, att skapa en bra stämning och att locka fram det bästa av medarbetarna så att de känner sig sedda och motiverade att göra sitt bästa.
– Det är ett svårt uppdrag att vara mellanchef. Man har mycket ansvar och press från olika håll, samtidigt som man inte har så mycket mandat. Men det har varit oerhört lärorikt.
Undervisning har också varit en viktig del av arbetet. Han har handlett doktorander, undervisat läkarstudenter, varit kursledare för invärtesmedicin på läkarprogrammet och suttit med i kursledningen i många år. Internationaliseringsfrågor har legat honom särskilt varmt om hjärtat.
En ny fas i livet
En sak som oroar honom inför framtiden är att sjukvården blir alltmer pressad. Han upplever att många unga läkare han möter är stressade och har en tuff arbetsmiljö.
– När jag började fanns det mer luft i sjukvårdssystemet. Det var lättare att göra flera saker samtidigt. Nu finns ALF-tjänster och det är bra, men mycket av forskningstiden riskerar att sväljas av undervisningsuppdrag och ökad administration. Det finns många briljanta forskare som inte är läkare, men det är viktigt att även läkare kan forska för att behålla den kliniska förankringen.
För Jörgen Isgaards del väntar en lugnare tillvaro. Han ska umgås mer med sönerna och barnbarnen och tillbringa mer tid på Visingsö där han har ett hus. Han har nyligen påbörjat en kurs i crawl och ska även gå en reaktiveringskurs i gitarrspel och ta fram sin gamla Gibson Les Paul från 1971. Han ska också fortsätta att följa de sista doktoranderna han är bihandledare för i hamn. När Jörgen Isgaard ser tillbaka på sitt yrkesliv känner han glädje och tacksamhet.
– Jag har haft ett väldigt mångfacetterat och brokigt yrkesliv. Jag skojar ibland och säger att jag inte har blivit riktigt bra på något. Jag har kanske inte haft de där största anslagen och bedrivit den allra tyngsta forskningen. Men jag har jobbat med många olika saker, haft otroligt roligt och har haft förmånen att jobba med fantastiska kollegor, säger han.
TEXT OCH FOTO: KARIN ALLANDER
Ålder: 66 år
Yrke: Överläkare i invärtesmedicin och endokrinologi, professor emeritus sedan 1 oktober 2025.
Familj: Tre söner, två barnbarn
Bor: Centrala Göteborg, har även hus på Visingsö.
Intressen: Resa, titta på film, läsa romaner, spela gitarr, lyssna på musik (stort fan av Beatles).
Politik: Engagerad i Demokraternas regionala sjukvårdsgrupp. Brinner för att minska den politiska styrningen och ge mer inflytande till professionen. Sitter med i styrelsen för Carlanderska Sjukhuset.
Karriär i urval: Läkarexamen 1984, disputerade 1989, docent 1993, professor 2003, biträdande avdelningschef 2019–2024, hedersprofessor vid University of Newcastle sedan 2024.
