Operation av cancerformen skelettsarkom kräver ofta omfattande kirurgi där en del av skelettet ersätts med en megaprotes. Christina Berger har kartlagt komplikationer och resultat efter dessa avancerade ingrepp.
Bild
Christina Berger, överläkare vid ortopedkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Vid kirurgisk behandling av skelettsarkom tas ofta en större del av ett ben, till exempel lårbenet eller skenbenet, bort för att tumören ska kunna avlägsnas helt. Rekonstruktionen görs ofta med en megaprotes – ett metallimplantat som förankras i skelettet och ersätter den borttagna delen och angränsande led.
Ingreppen kan ge god funktion, men risken för komplikationer är hög på grund av den stora kirurgin och mängden främmande material som opereras in.
Exempel på modulära megaproteser för olika delar av skelettet. Oftast ersätts en del av ett ben och intilliggande led, men proteser finns också för rekonstruktion av hela lår- eller överarmsbenet.
Komplikationer men god långtidsfunktion
Christina Berger har kartlagt alla patienter som opererats med megaprotes på Sahlgrenska Universitetssjukhuset under en 15-årsperiod. Antalet, typerna och behandlingen av komplikationer har dokumenterats, liksom hur många som har kvar en fungerande protes i slutet av uppföljningen.
– De viktigaste fynden är att de allra flesta har kvar en protes i slutet av studietiden, även om mer än hälften av patienterna har haft en eller flera komplikationer, säger Christina Berger, överläkare vid ortopedkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
I den kvalitativa intervjustudien beskrev patienterna vikten av kontinuitet och förtroende i vården.
– Det har stor betydelse för dem att bli behandlade för sina komplikationer av samma team som gjorde operationen.
Bild
Omslagsbilden till Christina Bergers avhandling.
Ny metod för att se lossning
I avhandlingen har en ny radiologisk metod prövats för att upptäcka om protesstammen lossnat från skelettet.
– Metoden har visat sig vara användbar även på megaproteser, säger Christina Berger.
Resultaten kan användas både när patienter informeras om risker och förväntade resultat vid megaprotesoperationer och för att förbättra omhändertagandet i denna ovanliga, resurskrävande kirurgi.
Vad har varit roligast och mest utmanande med doktorandprojektet? – Det har varit roligt och givande att sätta mig in i och lära mig olika forskningsmetoder och komma fram till ett resultat på frågeställningar som jag haft under många år av kliniskt arbete. Det är utmanande tidsmässigt att hinna med forskningen när den ska kombineras med kliniskt arbete.