Återskapar unika klaverinstrument
Noggranna replikor av fyra musikinstrument från renässansen till romantiken, det är vad det banbrytande projektet REM@KE kommer att bygga. Bland annat handlar det om ett claviorganum. Den som inte vet vad det är kan bege sig till Tyska kyrkan där det framme i koret står en nyskapad kopia.
– Kombinationsinstrument var inte alldeles ovanliga under renässansen och barocken. Bland annat förekom de vid flera hov samt i kloster och kyrkor, berättar Joel Speerstra, universitetslektor vid Högskolan för scen och musik. Tillsammans med Massimiliano Guido, Università di Pavia, och Andrea Schiavio, University of York, är han forskningsledare för projektet.
– Ett claviorganum är en kombination av cembalo och orgel. Strängarna är som på en cembalo och pipor och bälgar som på en orgel. Man kan spela på enbart cembalodelen, enbart på orgeldelen eller på båda samtidigt.
Det claviorganum som finns i Tyska kyrkan är byggt för ensemblen Göteborg Baroque och stod klart 2019. Det ingick i forskningsprojektet "Gamla" instrument med ny affordans, förklarar Joel Speerstra.
– Inom det nystartade REM@KE planerar vi att bygga ytterligare ett claviorganum. Denna gång handlar det om en replika av ett instrument framställt 1781 i Augsburg av den kände klavermakaren Johann Andreas Stein (1728–1792). Det var ingen mindre än Patrick Alströmer, direktör vid Ostindiska kompaniet, grundare av Kungliga Musikaliska Akademien samt ledamot av Vetenskapsakademien, som någon gång vid slutet av 1700-talet importerade instrumentet som senare köptes av den förmögna familjen Hall.
Idag finns detta claviorganum i Göteborgs stadsmuseum, som projektet samarbetar med, berättar Eleanor Smith-Guido, biträdande forskare vid Högskolan för scen och musik.
– Instrumentet är speciellt, dels för att det har flera toner per oktav, dels för att orgeldelen kan placeras bakom musikerna, vilket får musiken att klinga mot publiken. Stein var en kreativ instrumentmakare som på betydelsefulla sätt utvecklade hammarklaveret så att det blev mer expressivt och bidrog till vad som senare skulle bli det moderna pianot. Vi vet att Mozart besökte Steins verkstad, så sannolikt spelade han också på hans instrument, även om det inte är belagt. Idag finns, så vitt man vet, endast tre Stein-kombinationsinstrument kvar: claviorganumet här i Göteborg samt kombinationen cembalo-piano i Neapel och Verona.
Man kan spela på enbart cembalodelen, enbart på orgeldelen eller på båda samtidigt.
Men någon musik skriven för just ett claviorganum finns inte bevarad. Sannolikt improviserade musikern istället eller arrangerade om kända stycken för instrumentet, säger Eleanor Smith-Guido.
– I samarbete med stadsmuseet och Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora (GRIDH) kommer jag nu att ta fram ett sociogram, alltså en kartläggning av var instrumentet funnits i stan, vilka som spelat på det samt försöka lösa mysteriet om vilken musik som framförts.
En viktig aspekt av REM@KE är att bygga replikor av instrument som inte kopierats förut, vilket kommer att leda till helt ny kunskap, förklarar Eleanor Smith-Guido.
– Bland annat ska vi undersöka betydelsen av förkroppsligad kunskap, där man lär sig hur ett instrument fungerar genom att arbeta med materialet, tänka ut olika lösningar och personligen uppleva vad som är lätt eller svårt, istället för att bara läsa till sig kunskapen. Samma sak gäller för publiken som självklart får en helt annan upplevelse när de lyssnar på musik spelad på ett verkligt instrument, som de kanske också kan gå fram och känna på, istället för att bara titta på instrumentet i ett museum. Vad som händer i hjärnan, både hos byggare, musiker och publik, är något kognitionsforskaren Andrea Schiavio, University of York, ska djupstudera.
Förutom ett claviorganum ingår också ett pianino i projektet, byggt av den parisiska pianofirman Pleyel.
– Dessa klaver var under 1800-talet kända för sin subtila dynamik och fina klang. I ett brev beklagade sig exempelvis Chopin över att hans Pleyel-piano var försenat: ”Jag drömmer om musik men kan inte göra någon”.
I projektet ingår också en italiensk spinett, typiskt kurvad på ena sidan och byggd av den kände klavermakaren Girolamo Zenti (cirka 1609–1666), berättar Joel Speerstra.
– Instrumentet associeras ofta med Bach. Vi kommer att göra två kopior för att undersöka hur olika hantverkare påverkar resultatet. Det fjärde instrumentet är en cembalo, byggd av den tyske mästaren Christian Zell (cirka 1683–1763).
Projektet har många delar, bland annat en genusaspekt, berättar Eleanor Smith-Guido.
– Den här typen av dyrbara klaver spelades ofta i borgerskapets fina salonger, inte sällan av de rika godsherrarnas eller köpmännens fruar eller döttrar. Så här finns sannolikt många berättelser att leta reda på.
Text: Eva Lundgren
REM@KE — Reconstructing Embodied Musical Knowledge at the Keyboard lanserades officiellt den 20–21 november 2025. Det unika projektet går ut på att bygga replikor av fyra historiska klaverinstrument: ett claviorganum, en spinett, en cembalo samt ett pianino.
Det handlar inte bara om att återskapa själva föremålen utan också om att förstå hur instrumenten interagerar med allt från instrumentbyggare och utövare till lärare och lyssnare. Det sexåriga projektet förenar expertis inom organologi, musikvetenskap, kognitionsvetenskap, konstnärlig forskning, restaurering, tillämpat kulturarv, datavetenskap, digital humaniora och akustik.
Projektet innebär ett samarbete mellan Högskolan för scen och musik (forskningsledare Joel Speerstra), Università di Pavia (forskningsledare och projektkoordinator Massimiliano Guido) samt University of York (forskningsledare Andrea Schiavio). Europeiska forskningsrådet finansierar med drygt 8 miljoner euro.
