Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för psykiatri och neurokemi
Opponent: professor Giovanna Parmigiani, Dipartimento di Informatica, Sapienza Università di Roma, Rom, Italien
Betygsnämnd: professor Mia Ericson (ordf.), professor Julia Korkman (Åbo) och docent Jennifer Strand
Disputationen hålls på engelska
Det är möjligt att delta på distans. Disputationen sänds via Zoom Webinar: en länk publiceras senast dagen innan disputationen
Ordförande för disputationsakten: docent Louise Adermark
Expertbedömningar kan ha stor betydelse för domstolens beslut om psykiskt störda lagöverträdare. Den beslutsprocess som mynnar ut i dessa bedömningar måste därför leda till tillförlitliga resultat. Projektets övergripande mål är att undersöka vad som kännetecknar experters beslutsprocess vid svenska rättspsykiatriska undersökningar.
Delstudie I bygger på information från intervjuer med experter. Här framkommer att beslutsprocessen är flexibel och organisk, vilket skapar förutsättningar för effektivitet och träffsäkra bedömningar men som samtidigt kan medföra utmaningar när det gäller utfallets tillförlitlighet och likvärdighet.
Delstudie II studerar hur experter använder olika informationskällor, genom att låta dem ta del av tre fallvinjetter. Resultaten visar att experter i regel använder ett flertal källor för att göra sina bedömningar, men att fallets karaktär påverkar hur många källor de anser sig behöva. Det framkommer också delade meningar bland experterna om de rättspsykiatriska frågeställningarna, d.v.s. om personerna i vinjetterna har en allvarlig psykisk störning eller inte.
Delstudie III använder en flerstegsvinjett för att efterlikna processen i verkliga rättspsykiatriska undersökningar. Det framkommer att experterna skapar flera hypoteser om fallet hela vägen genom processen och ändrar dessa hypoteser när de får ny information. Dessutom framkommer det att experterna gör olika bedömningar vad gäller allvarlig psykisk störning under processens gång och är som mest oeniga i slutet, när de upplever sig vara som mest säkra på sina bedömningar.
Delstudie IV kombinerar information från intervjuer av experter med data från en tioårsperiod om rättspsykiatriska ärenden som granskats av Socialstyrelsen, i syfte att identifiera sådant som gör bedömningar i de rättspsykiatriska frågeställningarna särskilt svåra. Här framkommer att både experterna och domstolen upplever otydliga situationer som särskilt svårbedömda. Medan experterna betonar vikten av klinisk information om den som undersöks, tycks domstolen se information om brottet som begåtts och omständigheter i den övergripande brottmålsprocessen som mer betydelsefullt. Domstolen förefaller också använda information om experternas beslutsprocess för att bedöma hur tillförlitlig den slutliga expertbedömningen är.
Sammanfattningsvis finns ett behov av att säkerställa att beslutsprocessen i rättspsykiatriska undersökningar:
a) tar höjd för situationer där det är särskilt svårt att göra en tillförlitlig bedömning,
b) systematiskt använder delade meningar mellan experter för att stärka den slutliga bedömningen, samt
c) ger domstolen tillräcklig information för att självständigt kunna bedöma expertbedömningens tillförlitlighet.