M. Hadi Fazeli: The Boundaries of Blameworthiness

Bild

Respondent:
M Hadi Fazeli, Göteborgs universitet

Avhandlingens titel: 
The Boundaries of Blameworthiness

Betygsnämnd: 
Docent Vuko Andric, Linköpings universitet
Professor Lina Eriksson, Göteborgs universitet
Assistant Professor Benjamin Matheson, Universität Bern

Ersättare vid förfall för ledamot i betygsnämnden är:
Docent Lena Eriksson, Göteborgs universitet

Opponent:
Associate Professor Hannah Tierney, University of California, Davis

Ordförande:
Professor Ragnar Francén, Göteborgs universitet

Sammanfattning

Denna avhandling behandlar två frågor: Hur förändras en förövares moraliska klandervärdhet över tid? Och kan denne vara moraliskt
klandervärd efter sin död? Jag försvarar tre teser. För det första kan graden av klandervärdhet minska och upphöra helt under en förövares livstid när denne får den skada den förtjänar. För det andra, om så inte sker, kan förövaren fortsätta vara klandervärd även efter sin död. För det tredje kan förövarens klandervärdhet fortsätta att avta även efter döden.

Jag hävdar att befintliga teorier om hur klandervärdhet kan förändras över tid är otillfredsställande. Enligt vissa är en förövare klandervärd för evigt eftersom klandervärdheten är grundad i oföränderliga fakta om det förflutna.
Dessa teorier kan inte förklara hur klandervärdhet någonsin kan avta eller upphöra. Andra teorier tillåter att klandervärdhet kan minska och upphöra under förövarens livstid men dessa kan å andra sidan inte förklara hur en förövare kan vara klandervärd efter sin död. De kan inte förklara detta eftersom de knyter klandervärdhet till egenskaper som kräver att förövaren fortfarande är en levande och medveten aktör.

I avhandlingen presenterar och försvarar jag en alternativ teori, the Moral Harm Account, enligt vilken klandervärdhet ska förstås som förtjänst av moraliskt relevant skada. Enligt denna teori är en person klandervärd när denne förtjänar att skadas. En persons grad av klandervärdhet avtar i takt med att personen erhåller förtjänad skada. För att redogöra för att en förövare kan vara klandervärd efter döden argumenterar jag för att en person kan skadas efter sin biologiska död och fortsätta existera som ett mänskligt subjekt. Ett mänskligt subjekt är bärare av intressen och biografiska egenskaper som kan behålla även efter en persons biologiska död. Detta möjliggör att det mänskliga subjektet kan förbli klandervärt då det alltjämt kan förtjäna skada efter döden, samt att dess grad av klandervärdhet även då kan avta allteftersom skador tillfogas det postumt. Denna teori bekräftar
intuitionen att vissa döda kan förbli klandervärda medan andra kan upphöra att vara det.