Vårvindar friska – visan som fick ett eget liv

Du har skrivit en bok om ”Vårvindar friska”, vad handlar den om?

Den handlar om hur visan ”Vårvindar friska” har varit en levande del av svensk kultur i nästan 200 år – och samtidigt spridits internationellt. Den har sjungits av både professionella och amatörer, och använts i alla möjliga och omöjliga sammanhang: vid majbrasor, järnvägsbyggen, i skolor och på kvinnosaksmöten, i reklam, i annan litteratur, dryckesvisor och amerikanska spelfilmer – och mycket mer.

Oftast sjungs bara en eller två verser av originalet, som Julia Nyberg publicerade 1828 under titeln ”Den stackars Anna, eller Moll-toner från Norrland”.

Hur väcktes ditt intresse för ämnet – och hur har du arbetat med det?

Jag upptäckte visans långa och brokiga historia i ett tidigare projekt om Julia Nybergs internationella mottagande. Jag insåg att här fanns en jättespännande historia att gräva i.

I arbetet har jag använt många olika källor: sångböcker, brev, sociala medier, konsertprogram, mediedatabaser och digitaliserade tidningar. För att hitta mönster har jag organiserat materialet och gjort enklare statistiska analyser.

Sedan har jag fördjupat mig i utvalda sammanhang för att förstå hur och varför visan använts på olika sätt. Till exempel: Varför har svenska folkvisor parats ihop med amerikanska minstrel-sånger? Vilken roll kan milt melankoliska sånger spela när människor bearbetar järnvägens omformning av landskap och tidsuppfattning? Och vad händer när nazister och nynazister approprierar en sådan sång?

Något som överraskade dig?

Ja – till exempel att visan dyker upp i en amerikansk westernfilm, på en rysk black metal-skiva och i kontaktannonser ända in på 2000-talet. Det mest överraskande var hur en enkel visa kan binda samman så många olika frågor och sammanhang.

Vad tillför boken – och varför är ämnet viktigt idag?

Boken visar att  poesi som är skriven för att sjungas är en viktig men ofta förbisedd del av litteraturhistorien. Den lyfter fram poesins sociala betydelse och vinsterna med att inkludera sånglyrik när vi skriver litteraturhistoria.

Sånger fastnar i kropp och minne på ett annat sätt än texter som läses tyst – det är en av anledningarna till att sånger till exempel fungerar så bra i demensvården. I dag är mycket av den levande poesi knuten till melodier och sångröster, men samspelet mellan ord och musik har en lång historia som förtjänar större uppmärksamhet: det är dags att låta litteraturhistoriens ljudliga sida komma mer till sin rätt!

Vad hoppas du att fler upptäcker?

Att en enda visa kan bära på en rik och levande historia. ”Vårvindar friska” har hållits vid liv av många människor, trots att den inte ingår i den litterära kanon. Det väcker frågor om vad som överlever – och varför. 

Samtidigt är det en kulturhistorisk berättelse om Sveriges plats i världen, som rymmer både maktkamper och konflikter, gemenskap och njutning. 

Textbearbetning: Hanna Erlingson