Bild
Ulrika Schachinger Lorentzon
Ulrika Schachinger Lorentzon
Foto: Max Thorsson
Länkstig

Ulrika Schachinger Lorentzon har framgångsrikt försvarat sin avhandling

Publicerad

GNCs Ulrika Schachinger Lorentzon har framgångsrikt försvarat sin avhandling om "Children who screen positive for language delay but not autism: from 2.5 to 6 years of age."

GNC:s är glada att meddela att Ulrika Schachinger Lorentzon framgångsrikt försvarade sin avhandling den 19 januari 2024. En kort sammanfattning av hennes avhandling med titeln "Children who screen positive for language delay but not autism: from 2.5 to 6 years of age" finns nedan.

Sammanfattning

Språkstörningar (LD) förekommer hos cirka 10% av alla barn, varav tre fjärdedelar har utvecklingsrelaterad språkstörning (DLD), och en fjärdedel LD i samband med ett känt medicinskt tillstånd. I Sverige genomgår nästan alla barn barnhälsovårdens (BVC) språkscreening mellan 2,5 och 3 års ålder. I Göteborg genomförs även screening för autism vid 2,5 års besöket. Syftet med avhandlingen är att kliniskt beskriva och longitudinellt följa den språkliga och generella utvecklingen hos barn som remitterats till logopedmottagningen barn och ungdom i Göteborg efter att ha screenats positivt för sen språkutveckling men inte för autism vid BVCs språkscreening vid 2,5 års ålder.

Under 2016, vid en medelålder av 2,9 år, deltog 100 en- eller flerspråkiga barn som remitterats till logopedmottagningen i en språkbedömning. Föräldrarna fyllde i ett nytt frågeformulär (2-5) om sitt barns generella utveckling (motorik, språk, minne, uppmärksamhet, impulsivitet, inlärning, sociala färdigheter och beteende). Vid 6 års ålder deltog 85 av de 100 barnen i en uppföljande språkbedömning. Föräldrarna fyllde i frågeformulär om barnets utveckling (samma områden som tidigare) och både barn och föräldrar bedömde barnets livskvalitet (QoL). En journalgranskning genomfördes efter logopedbedömningen för att få information om vilken typ och omfattning av språkinterventioner som erbjudits och om eventuell förekomst av andra diagnoser.

Vid 2,9 års ålder uppfyllde 87 barn kriterier för DLD och föräldrarapporterad oro var främst relaterad till barnets språk, kommunikation och sociala färdigheter. Vid 6 års ålder hade 68 barn DLD, 6 barn fonologisk språkstörning, och 11 barn hade ingen språkstörningsdiagnos. Hälften av föräldrarna till barn med DLD rapporterade oro för barnets utveckling, främst språk, men även för vissa andra områden, till exempel för exekutiva funktioner. Föräldrarna rapporterade ingen försämrad livskvalitet, trots att vissa barn rapporterade svårigheter i skolan och socialt fungerande. Vid både 2,9 och 6 års ålder presterade de flerspråkiga barnen i DLD-gruppen signifikant sämre än de enspråkiga på språktesterna, med undantag för de fonologiska och icke-verbala uppgifterna vid 6 års ålder. Journalgranskningen visade att familjerna endast deltog i hälften av de erbjudna interventionssessionerna. Enspråkiga familjer deltog i större utsträckning i introduktionen av alternativ och kompletterande kommunikation (bildstöd). I överenskommelse med familjen avrundande logopeden kontakten med enspråkiga familjer i signifikant högre grad än flerspråkiga. Av de 85 6-åriga barnen hade 20 fått en ytterligare ESSENCE-diagnos (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations), varav 5 hade autism.

Sammanfattningsvis visade resultaten att DLD var bestående hos både enspråkiga och flerspråkiga barn och att de flerspråkiga barnen hade större språkliga svårigheter redan vid 2,9 års ålder baserat på testresultaten. Vid 6 års ålder upplevde vissa barn sin livskvalitet delvis annorlunda än deras föräldrar gjorde. Förekomsten av de övriga utvecklingsneurologiska diagnoserna vid 6 års ålder understryker vikten av att följa dessa barn ur ett holistiskt ESSENCE- perspektiv.