Tjugonio GU-forskare medverkar i Snabbtänkt om valet

I årets upplaga av Snabbtänkt, som publiceras i dag den 23 september, deltar 126 forskare från universitet och organisationer i hela landet. Tillsammans bidrar de med snabba och forskningsbaserade reflektioner kring valet 2026.

Marie Grusell, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet, är en av rapportens redaktörer. Hon beskriver Snabbtänkt som ett ovanligt akademiskt projekt.

– Det bygger både på samarbetet mellan Göteborgs universitet och Mittuniversitetet och på alla de forskare runt om i landet som bidrar med sin kunskap. Akademiska processer är generellt långa, och just därför är det roligt att vi tillsammans kan bidra med forskningsbaserad kunskap så snabbt efter valet. Det är något ganska speciellt, säger Marie Grusell.

Debatten om bidragen har inte hängt med utvecklingen

I rapporten medverkar 29 forskare från Göteborgs universitet som är verksamma inom medie- och kommunikationsvetenskap, statsvetenskap, obstetrik och gynekologi, offentlig förvaltning, idéhistoria, informatik, freds- och utvecklingsforskning, internationellt företagande, psykiatrisk epidemiologi, företagsekonomi och socialt arbete.

En av dem är Torun Österberg, professor i socialt arbete.

Torun, vad handlar ditt bidrag om? 

Bild

– Att följa en svensk valrörelse kan ibland kännas som att befinna sig i filmen Måndag hela veckan. Jag har skrivit om att den politiska debatten om välfärden tycks ha fastnat i en problembeskrivning som lever kvar årtionde efter årtionde, trots att förutsättningarna har förändrats fundamentalt.

Vad tycker du är det viktigaste resultatet?

– Mitt viktigaste budskap är att den politiska debatten måste utgå från hur välfärdssystemen faktiskt ser ut i dag. I en jämförelse med 17 andra OECD-länder under perioden 1980–2020 har Sverige gått från att ha ersättningsnivåer klart över genomsnittet till att ligga under genomsnittet. Samtidigt har både antalet mottagare av ekonomiskt bistånd och kostnaderna minskat kraftigt. Trots det fortsatte valrörelsen att präglas av föreställningen om höga bidrag och många bidragstagare. Framöver behöver vi en politisk debatt där faktiska samhällsförändringar får väga tyngre än invanda problembilder.

Väljarna skiljer mellan invandring och utvisning

Love Christensen är biträdande lektor i statsvetenskap.

Love, vad har du skrivit om?

Bild

– Mitt bidrag handlar om hur konfliktlinjen i migrationspolitiken har förskjutits från flyktingmottagande till utvisningar och hur partierna har hanterat detta. Det mest uppmärksammade exemplet är förstås de så kallade tonårsutvisningarna, där unga personer som ofta har levt länge i Sverige och har sin familj här utvisas.

Vad är det viktigaste du vill lyfta fram?

– Att frågan om vem som har rätt att komma hit är tydligt skild från frågan om vem som har rätt att stanna när de väl är här. Opinionsundersökningar visar att det fortfarande finns en bred uppslutning i befolkningen för en restriktiv flyktingpolitik, samtidigt som det också finns en bred uppslutning mot tonårsutvisningarna.

– Partier på båda sidor av migrationspolitikens konfliktlinje har försökt göra politiska poänger av denna sammanblandning. Kritikerna av regeringens politik menar att den kraftiga reaktionen på tonårsutvisningarna utgör ett allmänt underkännande av regeringens migrationspolitik. Regeringen och Sverigedemokraterna, å sin sida, har försökt legitimera utvisningarna med hänvisning till den strama migrationspolitik de gick till val på 2022. Ingen sida har helt rätt: i väljarnas medvetande rör det sig om två olika frågor som i den svenska politiken har behandlats som en. Det finns således skäl för partier på båda sidor att se över sin migrationspolitik.

Bred samsyn om IVF men satsningen behöver utformas bättre

Mats Brännström är professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin.

Mats, vad handlar ditt bidrag till Snabbtänkt om?

Bild

– Jag har studerat politiken kring offentligt finansierad IVF och vilken roll IVF kan spela i en situation där barnafödandet i Sverige har sjunkit till historiskt låga nivåer. Det finns en bred politisk samsyn om att det låga barnafödandet behöver uppmärksammas och att ökad tillgång till offentligt finansierad IVF kan vara en del av arbetet för att underlätta familjebildning.

Vad kom du fram till?

– Under våren 2026 avsatte staten 327 miljoner kronor till regionerna för att öka tillgången till offentligt finansierad IVF. Satsningen innebär att regionerna kan erbjuda upp till tre ytterligare IVF-försök för ett första barn, utöver de tre som normalt erbjuds – alltså totalt upp till sex försök när det är medicinskt motiverat. Min slutsats är att det finns en bred politisk samsyn om att öka tillgången till IVF, men att satsningen infördes för snabbt och utan tillräcklig hänsyn till vårdens kapacitet och förutsättningar för genomförande.

– Det finns också skäl att diskutera hur resurserna används mest effektivt. Om ett av målen är att öka antalet födda barn bör de tre ytterligare IVF-försöken inte enbart erbjudas efter tre misslyckade behandlingar, då sannolikheten att få barn är relativt låg. De skulle även kunna erbjudas föräldrar som fått sitt första barn genom IVF där sannolikheten för en lyckad behandling är betydligt högre. Jag anser att framtida reformer därför bör utformas i nära dialog med professionen och ta hänsyn till behandlingskapacitet, medicinsk effekt, jämlik tillgång och kostnadseffektivitet. Samtidigt kan satsningen på IVF bara vara en del av politiken för att möta det låga barnafödandet eftersom familjebildningen också påverkas av bredare ekonomiska och sociala förutsättningar.

Text: Anna-Karin Lundell