Synen på barns rörelse präglas av folkhälsa och marknadstänk
Barns rörelse i skola och fritidshem beskrivs ofta som ett sätt att förbättra hälsa och skolresultat. En avhandling från Göteborgs universitet och Högskolan i Borås visar att dessa perspektiv dominerar men att de samtidigt riskerar att osynliggöra barns egna intressen och inflytande.
Barns fysiska aktivitet har länge väckt starka åsikter. Politiker, forskare, myndigheter och pedagoger har haft olika idéer om syfte, innehåll och ansvar. Jonas Johansson har analyserat hur dessa föreställningar uttrycks i tre utbildningssammanhang: rörelsepauser under lektioner, rastaktiviteter och fritidshemsverksamhet. Materialet består av lärarfackliga tidskrifter, policytexter från WHO och OECD samt intervjuer med fritidshemspersonal.
Dominerande synsätt: folkhälsa och marknad
Resultaten visar att ett folkhälsoperspektiv och ett marknadsperspektiv dominerar. Båda bygger på naturvetenskaplig kunskap och ser barns rörelse som ett medel för andra mål, exempelvis bättre prestationer i skolan eller minskad risk för framtida sjukdom.
– De här perspektiven ger uttryck för en ganska instrumentell syn på barn. Aktiviteten ska följa färdiga mallar och forma barn till hälsosamma och ekonomiskt nyttiga medborgare, säger Jonas Johansson, som skrivit avhandlingen.
Det kan till exempel handla om rastaktiviteter som ska genomföras på ett visst sätt, eller speciella rörelser barn ska genomföra som avbrott i teoretiska lektioner.
Alternativt synsätt betonar delaktighet
Dessa sätt att se på barns rörelse utmanas av ett socialpedagogiskt synsätt, där barns delaktighet och inflytande betonas. Här blir rörelsen ett sätt att skapa gemenskap, glädje och utveckling utifrån den aktuella barngruppens behov. Barn får då själva vara med och påverka vad som ska ske, vilket också ställer krav på vuxna i fritidshem och skola att kunna ta tillvara på barnens åsikter och initiativ.
– Många barn upplever att verksamheten inte är anpassad efter deras intressen och att deras röster inte blir hörda. När barns initiativ tas på allvar öppnas i stället möjligheten för mer flexibla och meningsfulla aktiviteter, säger Jonas Johansson.
Barn framställs ofta som ett problem
Under forskningen såg Jonas Johansson hur ofta barn framställs som ett problem.
– I samhällsdebatten efterfrågas nästan alltid hårda fakta om aktivitetsnivåer och hur barn kan bidra till samhällsnytta. Barn beskrivs ofta som stillasittande och bristfälliga, snarare än som aktiva subjekt med styrkor att bygga vidare på, säger Jonas Johansson.
– Jag hoppas att min avhandling kan öppna upp för en bredare debatt, där vi inte bara frågar vad rörelsen kan ge samhället utan också vad den kan betyda för barnen själva, säger Jonas Johansson.
Titel: Det stillasittande hotet. En studie om hur policyaktörer, fackliga tidskrifter och personal i fritidshem konstruerar barns fysiska aktivitet.