Forskningsprojekt kommer att undersöka grupper eller regioner som strävar efter att bli självständiga nationer men som inte är officiellt erkända som sådana. Men i stället för att fokusera på om dessa grupper borde betraktas som stater, kommer forskarna att analysera hur de agerar som stater, vilka deras handlingar riktar sig till och hur de uppfattas av andra.
– Vi ska undersöka hur grupper som vill bli självständiga tar plats både inom och utanför det demokratiska systemet, förklarar Bart Klem, universitetslektor i freds- och utvecklingsforskning vid Institutionen för globala studier, samt ansvarig för forskningsprojektet.
– Vi kommer särskilt att titta på vilka strategier självständighetsrörelser använder. Målet är att förstå den motsägelsefulla sidan av separatistisk politik – den följer ofta demokratins regler, men utmanar samtidigt och bryter mot dessa regler.
Tre fallstudier i fokus
Projektet fokuserar på tre olika fallstudier: den katalanska självständighetsrörelsen, självstyret i Rojava i Syrien och den tamilska nationalistiska rörelsen i Sri Lanka.
– Jag blev intresserad av den tamilska militansen i Sri Lanka för många år sedan. När jag gjorde fältstudier stötte jag på fascinerande former av politik. Valbojkott, där partier bedriver politik genom att inte delta. Partier som behandlar ett parlamentsval som om det vore en folkomröstning om självständighet, där de signalerar att om du röstar på dem uttrycker du en önskan om en egen stat. Skapandet av de facto-institutioner, som inte har ett formellt mandat men som ändå blir mycket politiskt kraftfulla, säger Bart Klem.
Han insåg att han saknade de konceptuella verktygen för att förstå dessa gränsöverskridande strategier. När han pratade med kollegor blev det tydligt att sådana grupper existerade över hela världen och att de hade historiska föregångare som sträckte sig långt tillbaka i tiden.
– Det fanns exempel från nationella befrielserörelser under den sena kolonialtiden. Jag fick höra om hur Sinn Féin ställde upp i parlamentsval i Westminster men aldrig tog sina platser i parlamentet. Ett annat exempel är folkomröstningen om självständighet i Katalonien som förklarades ogiltig, säger Bart Klem.
Forskning saknades
– Men jag kunde inte hitta någon systematisk översikt över dessa politiska grupper, inte heller mycket teoretisk reflektion och ingen samlad metodologisk ansats. Så då fick jag idén att börja samla exempel själv. Och det var det som ledde till detta projekt.
Projektet, som heter Sovereign Performance: The politics of aspiring sovereignty: Understanding separatist politics from a performative perspective, kommer att omfatta fem postdoktorer utöver Bart Klem. Det kommer att pågå under fem år.
– Jag tror att forskningen kommer att bli superintressant, säger Bart Klem. Förra hösten åkte jag till Sri Lanka för att presentera min senaste bok, som innehåller några första idéer som vi kommer att utveckla vidare i det här projektet. Till min glädje fanns det inte bara akademiskt intresse för dessa idéer, utan de fick också genomslag i relation till landets pågående politiska förändring.
– Min förhoppning är att de postdoktorer som kommer att ansluta sig till projektet ska driva det ännu längre. Det finns så mycket mer att utforska här. Utöver de tre huvudfallen tror jag att projektet kommer att lägga grunden för betydligt bredare forskningsinsatser. Estetisk och performativ politik är ju trots allt inte bara relevant i samband med separatism. Den kan också bidra till forskning om populism eller andra politiska strömningar.
